Jag tror jag har feber igen. Förhoppningsvis blir det en kortvarig en för jag pallar inte. Det är det väl ingen som gör i och för sig. Men snälla lilla, rara, söta feber, kan du vara så fin och lämna min kropp?
Helt ovetande om mitt öde satte jag idag upp håret i två bollar - nya favoritfrisyr - och tog på mig min jumpsuit. Och runda solglasögon. Då såg jag lite ut som en alien ur någon gammal sci fi serie. Fint
Helgen är kommen, chokladhavreglass och film. Förhoppningsvis slipper jag ligga och jämra mig i soffan hela dagarna. Hoppas
Kära F!are, F!-människor, Feministiska Initiativtagare...? Ja, ni som har ett hjärta som slår för F! helt enkelt, eller bara vill ha in dem i riksdagen.
Nu är det bara några få veckor kvar till valet hörre ni. Det är nu det gäller, den rosa revolutionen (vad häftigt det lät). Visst vill vi ha en mer feministisk riksdag?
Ja, till poängen nu; jag tänkte att jag skulle sprida ordet om något som alla kan göra för att hjälpa till. Nämligen att bli valsedelsvolontärer! Vad går det ut på? Jo, man ser helt enkelt till att ens lokala vallokaler är försedda med valsedlar för F!, så att man enkelt har möjlighet att rösta på dem. Grejen är den att de inte kommer finnas där automatiskt som riksdagspartierna. Därför behövs det folk som lägger ut dem, innan eller på valdagen.
Det tycker i alla fall jag låter som en bra grej! Så, klicka här för att läsa om hur ni gör. Go!
Hösten är klänningens tid. Eller ja, det finns inga dagar som inte kan vara klänningsdagar. Varmt tonade klänningar med mjuka strumpbyxor, och kanske en stickad tröja till, blir alltid en favoritkombo för min del. Tre fina klänningar kommer lastat
Denna vävda, härligt mönstrade klänningen från & other stories (polotkragen är också en ny höstfavorit!)
Den här perfekta, gula drömmen från the whitepepper. Helt kär
Okej, det här är ett nattlinne men det var randigt och kalla nätter-vänligt så det fick vara med. Från marimekko kommer den
Det är fredag! Första fredagen på skolåret. Alltså extra bra då man har härdat ut den mycket fruktade, första skolveckan. Så därför sitter jag nust nu och njuter av en havrechokladdryck
Och så här såg mitt hår ut; två bollar i stället för en. Det har jag aldrig haft förr, men jag känner att jag måste börja variera mina uppsättningar nu när jag äntligen fått långt hår. När jag väl testade idag visade det sig inte vara så komplicerat heller. Tjusigt blev det också, tycker jag
Nu är det helg och det enda jag planerat är att se den förtjusande The Grand Budapest Hotel. Resten för ödet avgöra. Just nu kan jag bara sörja över att min havredryck precis tog slut
Igår, onsdag, var det inte bara första skoldagen - som för övrigt flöt på fint kan jag tillägga. Ännu har inte skoltröttheten slagit in, som den ju alltid gör någon gång. Just nu är jag mest entustiastisk. Som en ju bör vara.
I alla fall. Förutom skola var jag och mamma i Göteborg och hade det himla fint. Tack och lov så slapp vi regn, som ju annars tycks förfölja oss vart vi än går.
Det jag främst var ute efter var en regnjacka. Som ni hör behövs det just nu
En gul regnjacka har jag längtat efter i evigheter. Det är ju något som börjat poppa upp lite här och var nu för tiden, och jag tycker det är så fint! Igår hittade jag alltså en, äntligen. Den kommer från Grundéns och är ljuvlig
Ett annat ting i gult var en ny medlem i muminsamlingen; Lilla My muggen! Jag köpte den lite som en present till mig själv för jobbet jag gjort i sommar (har jobbat i fyra veckor!). Då kan man få unna sig en mugg. Så fin är den.
Poff, så var sista festivaldagen nådd. Det gick så himla fort, man kände sig lite vemodig
Vi var på plats hyfsat tidigt (klockan två). Rätt glest på första konserten, som var någon slagverksensemble jag ej minns namnet på. De hade en helt galen dansare
När den här bilden togs var klockan kanske redan fem och vi tog skydd under ett träd för att fly regnet. Innan dess såg vi Linda Pira - Ladies First. Det var så fruktansvärt bra, men... det regnade något fruktansvärt under HELA konserten. Så jag tog inga bilder. Synd, för vi stod längst fram, så det hade kunnat bli bra. Men ni får helt enkelt lita på att det var asfränt. Massa girlpower
Annie ville jättegärna se Elliphant. Inte för att vi såg särskilt mycket. Linnétältet var knökat, antagligen berodde det lite på spöregnet utanför. Det var för en gångs skull mysigt med värmen
Efter en (alldeles för kort) dos av Neutral Milk Hotel blev klockan sju och det var dags för fantastiska Jenny Wilson!
Det var makalöst bra. Hon hade en sådan energi på scen. Särskilt under "The Future" nästan exploderade hela tältet kändes det som, alla bara hoppade som dårar. Trots att det var inte alls var en så pass stor publik som man skulle kunna tänka sig
Antagligen berodde det på att Veronica Maggio spelade samtidigt. Kanske borde man sett det, men jag är glad att vi valde Jenny Wilson i stället. Också hann vi höra en del av Maggio också
Publiken sträckte sig ända hit. Och regnet var som bortblåst! Fast det var kallt ute. Jag blev tvungen att köpa en tröja på Weekday för att inte frysa sönder. Den var fin, men kanske två storlekar för stor, eftersom det var den enda som fanns kvar... så jag såg lite konstig ut hela kvällen (ni behöver ej se det), men vad gör det! Värmde gjorde den bra
Vi åt middagen lyssnandes på resten av konserten. Risottobollar, mums!
Sen minns jag inte vad vi hittade på... chillade lite innan Robyn & Röyksopp konserten. Annie köpte churros med
choklad
Peppade på sista konserten!!
Vilken final. Vädret var kallt, men ljusshowen och musiken värmde kan man säga. Så häftigt. Och Robyn var helt otrolig. Tyvärr var vi tvugna att gå tidigare, eftersom vi inte ville komma hem klockan två på natten (eller ännu senare). Det kändes lite halvtrist, men samtidigt nödvändigt. Men i alla fall fick vi vara med på Dancin on my own, och det var ju det viktigaste. Magiskt
Hejdå festivalen! Du var helt fantastisk, vilka fina dagar det var. Vi ses nästa år!
Utvilade kom vi dit ungefär halv två, och åt medtagen lunch vid den välkända skylten. Som många andra (fast de drack för det mesta alkohol...). Jag invigde min nya vintage byxdress!
Så där ja! Mätta och belåtna var vi redo för dagens första spelning, mitt i den gassande solen. Det var inte supermycket folk vid den "tidiga" tiden
Clean Bandit stod för den! Det var Annie som insisterade. Jag fullkomligt avskyr deras låt "Rather Be" som spelas på radion hela tiden, så jag var lite sådär intresserad. Men de var rätt bra faktiskt! Vad är det för instrument hon blonda spelar? Någon elcello? För hon ser ut som en cellist
Vi tog skydd i skuggan för äppelpaus, samtidigt som vi lyssnade på Neko Case
Sedan var det dags för den konsert som jag kanske hade sett fram emot allra mest
MØ! <3
Nu i efterhand kan jag nog säga att det var den bästa på hela festivalen. SÅ BRA! Hon hade en sån energi och jag älskar hur hon rör sig på scen. Det blev sjukt varmt i tältet. Vet inte om det berodde på solen, eller att alla hoppade och dansade så mycket. Och vilken röst alltså... Full pott! Älskar henne
<3
Trötta i benen sittlyssnade vi lite på Bill Callahan och Conor Oberst. Jag gillar honom (Conor alltså), och musiken var bra och allt. Men jag kan hålla med dem som säger att det inte var så mycket liv på scenen. För det var det inte. Lite därför vi inte orkade stå upp, haha
Matdags!
Rätt lång kö, men värt det; pizza med olika sorters svamp och ruccola.
Mums sa jag
Den var så himla god. Fast minus var att all svamp låg i en enda stor hög, så vi fick sprida ut den lite.
(förlåt för onödigt mycket pizza bilder)
Medans vi åt spelade Les Ambassadeurs. De spelar supersvängig musik med massa rytmer, så folk som stod upp började alla dansa. Verkligen ALLA! Så när pizzan var uppäten kunde vi inte hålla oss och dansade vi med
(ok alla dansar inte... men bakom oss var det total fest)
Janelle Monáe! Ingen som jag lyssnat på, men alla bara "ni MÅSTE se henne", så det gjorde vi. Hon var grym! Snacka om en riktig show. Massa spex och dans. Bästa var att man kunde följa dem i dansstegen. Och när hon fick hela publiken att sätta sig ner på marken - det var häftigt.
Ingen tid för vila, spring till nästa konsert! När de flesta valde Icona Pop valde vi, såklart, Little Dragon. Längst fram stod vi också!
Jag tokälskar dem. De var så sjukt bra. Musiken var så skön att lyssna på, och sångaren så cool. I sista låten dök dessutom dansare upp på scenen! De var grymma. Ja, högsta betyg till denna konsert med!
Innan vi åkte hem stannade vi lite för Outkast. Ärligt talat så hade jag inte den blekaste aning om vilka de var innan de bekräftades för festivalen. Tyckte inte om dem särskilt mycket heller. Det var bara trångt och nä, inte min grej. Dessutom läste jag att de hade sjukt sexistiska och objektifierande bildpel på kvinnor under showen. Inte coolt alls
Farväl fredag! Jag älskade dig väldigt mycket, du var underbar
Torsdag den sjunde augusti och det var äntligen dags. Ska sanningen fram så var det inte bara dags för festival, det var dags för min första festival, nånsin! Jag, och Annie, var peppade till max, tog tåget in till Göteborg och hämtade ut våra armband för att sedan sitta utanför området och vänta på öppningen
Till slut blev klockan två och festivalen öppnade sina portar (inte bokstavligt talat, men ni fattar)
Tackar tackar
Vi laddade upp med att köpa varsinn smoothie från Oatly, som var där och delade ut gratisdrickor hela tiden (<3). God start
Efter att storögdt ha spanat in festivalområdet, som var jättefint måste jag säga, tog vi oss till Linné (tältscenen) för att se POLIÇA!
Jag har inte lyssnat på henne innan, vi bara kikade lite grann i förväg och sa att "det här kan nog vara bra". Det var hon också! Fast det hände inte så mycket på scenen. Mest en fröjd för öronen alltså (men hon var cool)
Vi blev hungriga och bestämde oss för att ta en bit mat. Efter mycket velande - priserna var höga på allting, som en ju kunnat vänta sig - blev det till slut varsinn smålandsrulle som jag hört ska vara så god.
Mums, den var god! Tummen upp (smålandsrulle= tunnbröd + kikärtsröra + ost + lite olika grönsaker)
Nästa artist hade jag däremot lyssnat på innan. Det var den här coola katten
Markus Krunegård!
Toppenbra! Både musiken och det kloka mellanpratet, riktigt charmig är han allt
Så här såg det ut inne på Rebecca & Fiona. Det var smått kaotiskt för det var verkligen helt knökat med folk. De var bra, det lilla jag såg av dem, och säkert var det en jättehäftig konsert. Men jag klarade inte av att stanna där inne särskilt länge. Cigarettrök (ni som röker under konserter, lägg bara av för tusan), värme och trängseln blev för mycket så jag knödde mig ut ur tältet. Utan Annie. Jag var rädd för att jag hade förlorat henne, men till slut så hittade vi varandra
Lite avkoppling på chillområdet satt fint
Jättemånga gick och såg The National, men vi valde Darkside
De var super duper, så himla skön musik. Också en grupp som jag inte riktigt lyssnat på innan.
Innan vi åkte hem tittade vi lite på Queens of the Stone Age, men så blev klockan mycket och dags att vi begav oss. Ytterligare två, långa dagar låg framför oss! Hejdå dag ett
Efter tre underbara, långa, dansanta och utmattande dagar har jag nu landat med fötterna på jorden igen. Nu ska jag allt kunna beräta för er om hur dessa festival dagar har varit, inom kort!
När jag och Annie var i Göteborg igår fick denna fina följa med hem
Blommig, röd byxdress som jag hittade på Beyond Retro för en godtagbar summa. Älskar den! Härligt lössittande och tjusig. Den kommer göra sig fint på allt från dansanta sommarkvällar till regndränkta höstdagar med ett par gula strumpbyxor
Onsdagen var en dag som jag drömt mardrömmar om flera veckor och sett fram emot i flera månader. Självklart var jag på Liseberg den dagen, och såg den bästa musikern/skribenten/förebilden i hela världen. Patti Smith.
Och vet ni vad? Jag stod längst fram, på något fantastiskt sätt hamnade jag där bland de kanske 20 000 personer som var där (kanske för att när insläppet väl var så var det typ bara trettio pers)
Det var så sanslöst bra alltihop. Förbandet med, jag tog kort tillsammans med trummisen bara för att varför inte liksom. Och Patti ska vi inte ens prata om hur bra hon var. Förstås. Jag dansade, hoppade, sjöng och bara lyssnade på hennes fantastiska ord och beundrade henne storögt. Det bästa var när de avslutade med min favoritlåt, Rock N Roll Nigger. Adrenalinet bara pumpade och det var så bra, jag hoppade och skreksjöng genom hela låten
Men vänta, det allra bästa... det kanske ändå var det här; när jag vinkade till henne då hon gick till vår del av scenen. Och hukade sig ner och tittade rakt på mig, jag lovar, och vinkade tillbaka. Då avled jag lite
Hannah heter jag. Jag har stilen hos ett mumintroll och temperamentet hos en mymla, rätt ofta ser jag sur ut men det är jag inte nödvändigtvis. Att spela musik och skriva är det bästa jag vet. Är stormförtjust i mopsar, randiga kläder och litteratur. Mitt hjärta slår för feminismen
Pinterest: bullehunden
