bullehund.blogg.se

Lite skog och så

Kategori: foto

Hej på er! 
Idag var det himla fint väder, så Zak fick sig en långpromenad i skogen. Också kunde jag ta med mig kameran för att fota lite. Jag är så väldigt oinspirerande när det kommer till skogsbilder, I know. Vet inte hur en tar något fränt riktigt. Men rätt fint blev det ju till sist! 
Sista februari, det har varit varmt och soligt, färger börjar poppa fram här och var. Visst kan vi väl säga att det är vår nu? Snälla?

Resumé av ett februarilov

Kategori: ord & tankar

Solen lyser starkt, utan gråa moln som stör. Uppbackad av den klarblå himlen. Blåsten sätter upp ett motstånd, men vi kan inte enkelt jagas bort. Ge oss D - vitamin!
 
5 plusgrader. Det är söndagen som avslutar februarilovet. Inleder evigheten innan påsk. Och jag mår trots det väldigt bra. Glad. Nöjd. Med vad jag gjort av veckan, även om jag inte gjort allt. 
Inte alls, faktiskt. Men det har varit bra, bra ändå.
 
Vandra kullerstensgator, havsvind, sällskap. Stressfria morgnar, trassligt hår. Kök som doftar kummin. Slitna boksidor, hundöron. 
Och jag älskar solen.
 
Februari smakar sött på tungan.

Dricker té och skriver på kafé

Kategori: en liten uppdatering

(smått pinsamt att sitta och ta bilder på sig själv när en är på kafé, men men)
Hej på er! Hoppas ni har det fint trots det gråa vädret. Själv försöker jag lägga tid på att skriva mycket den här veckan. Ett av mina bästa skrivtips är att sitta på kafén. För att det är mysigt och lagom pratigt, det gör en mer produktiv.
Så är det i alla fall för mig. Idag traskade jag därför till Evas Paley, satte mig med en kopp té och skrev. Håller på med lite olika texter om sånt jag grubblat på den senaste tiden. Förhoppningsvis blir det något bra av det som kan hamna här sen!
Har ni några önskemål på vad jag ska skriva om? Kom mer än gärna med förslag!

Lite musikglädje på otursdagen

Kategori: musik

Här sitter jag ensam på mitt sovrumsgolv med benen i skräddarställning och hörlurar på. Det är så skönt att bara sätta sig ner och lyssna på musik. Jag gör det alldeles för sällan. Alltså verkligen bara lyssnar.
Sånt kan en göra när en äntligen har sportlov. Aha aha.
-
I alla fall. När vi ändå pratar om musik är det två nya singlar/album som förgyllt den här veckan något enormt. Tycker de borde förgylla även er vecka.
 
1. Okej, det här är enormt. Igår kväll satt jag uppe, helt lyrisk, fängslad framför premiären av Florence + The Machine's nya låt "What kind of man". För det första är det stort eftersom de ju är utomjordiskt underbara av miljoner anledningar jag inte rabblar nu. Också är låten, samt videon, hur bra som helst. För en som längtat som en tok efter detta är glädjen stor. Iväg och lyssna med er.
 
2. En annan underbar grupp är Systraskap som äntligen släppte sitt album, "MVIMW", i måndags. Iväg med er och lyssna på det med för det är så bra! Kan beskrivas som politiskt till högsta grad, elektronisk peppmusik. Deras låtar får en verkligen att vilja förändra världen, kan en säga. Älskar dem.
-
Ha nu en finfin helg med mycket medmänsklighet, frihet och grrrl power.
 

Måste en alltid gå emot normen?

Kategori: ord & tankar

Jag läser många bloggar, varav majoriteten av skribenterna är feminister. Något som har varit återkommande, och som börjat störa mig, är kommentarer dessa bloggare får när de gör vissa val i sina liv. Exempelvis; ”hur kan du stödja det företaget om du är feminist?”, ”hur kan du äta kött om du tror på allas lika rättigheter?” eller ”varför rakar du dig under armarna om du inte tycker att en ska behöva det?” <-- Klassiker!

Alltså, det som stör mig är hur folk ständigt ska komma och peka ut vad vi feminister gör fel. Visst kan jag förstå att det finns en undran när en person gör val som en själv inte tycker passar ihop med de åsikter hen uttryckt tidigare. Typ som när hen inte tycker att en ska behöva raka benen, men ändå gör det själv. Då stormar alltid en hjord av människor in och ifrågasätter detta val. Varför rakar du benen om du nu inte tycker det är nödvändigt? Det vi måste förstå är att en själv inte nödvändigtvis ska behöva vara ett exempel för det en står för. Det låter lite konstigt, men jag ska förklara hur jag tänker.

För det första. Att påstå att en inte ska behöva, ja exempelvis, raka sina ben, är väldigt enkelt. Det är enkelt att uppmuntra andra och tycka att det är självklart att andra ska få göra precis som de vill. Men när det sen kommer till vad en själv får och inte får, då blir det mycket svårare. Jag står för att det inte ska vara nödvändigt att raka benen, men jag gör det ändå. Varför? För att det finns en press även på mig att raka dem. Att lovorda andra som gör det kommer inte att direkt påverka synen på mig. Men skulle jag själv låta bli skulle jag sätta mig emot normen, och det skulle innebära en obehaglig utsatthet. Det kräver ett starkt självförtroende som jag kanske inte har i alla lägen. Vi måste förstå att det inte är så lätt att faktiskt våga göra allt det en tror på. Målet är att det ska bli lätt, men vi är inte där än.

Sen kan en inte vara perfekt. Det finns massvis av saker en kan göra för den feministiska kampen, men allt är inte genomförbart för just mig. Och även fast du brinner för något, behöver inte det nödvändigtvis vara något som jag känner lika starkt för. En får välja det en själv vill/kan göra, och det finns säkert även saker jag gör som inte du vill göra.                                                                                                                 

Bara för att jag vill att alla ska kunna, exempelvis, bada topless om de vill betyder inte det att jag själv vill göra det. Det jag vill är att alla ska ha möjligheten. Vi måste sluta påpeka vad andra feminister gör fel och förstå att det inte går att göra allt. Att offentligt gå emot normer, som många bloggare förväntas göra, är väldigt tufft. Ifrågasätt då inte allt de gör "fel", utan lyft i stället upp det de gör bra och stötta varandra! På så sätt blir vi starkare, och i framtiden vågar vi förhoppningsvis bryta normerna mer och mer.

Instagram, januari

Kategori: listor & summeringar

Okej, helt ärligt talat. Jag saknar inte januari ett dugg. December sa bara tjoff och januari sa bara... allt en kan hinna säga innan en måste gå. Tiden har gått så sakta. Kanske är det för att man börjar komma in i nya rutiner. Lite bra har januari varit också, förstås.
Året började klockan 00:01 med suddiga fyrverkerier 
I början av månaden var jag i Skåne en kort sväng. Solen lyste och på marken låg det massvis av löv. En kunde tro att det var höst.
Fint var det i alla fall
Rosa oatlydryck med blått, prickigt sugrör i tyckte jag var fint. Likaså blodröda blodapelsiner och blodrött té.
I försenad födelsedagspresent fick jag en underbar box med Sleater-Kinney's alla plattor (förutom den senaste som kom ut för några veckor sedan). Så tjusig
Någon gång framåt slutet av månaden kom äntligen snön till oss. Det var en lördag i Göteborg och det snöade något fruktansvärt. Lyckades ta en väldigt stereotypiskt göteborgig bild
Och till slut, gulliga djur i mysig snö. Finns det något sötare tro?
-
Nej, vad ska jag säga... bye bye Januari! Du var rätt seg. Eller så är det kanske bara mitt sinne som har svårt för att anpassa sig efter dina nya regler och ovissheten. Det kan bli lite för mycket helt enkelt. Antagligen dröjer det ett år innan jag hänger med i svängarna. Och då kommer du tillbaka för att röra om allt åter igen.

Vecka 5, 2015

Kategori: ord & tankar

Årets femte vecka skrev jag ner en mening varje dag, bara för att skriva av mig. En kort summering eller bara något kort om något enstaka.

Måndag: Ett obetydligt snedsteg är allt som krävs för att betydligt gå itu.
Tisdag: Att stressa tar fasligt långt tid.
Onsdag: JÄTTEKRAM till mig, faktiskt.
Torsdag: Äsch.
Fredag: Kanske är jag inte menad att vara poetisk alls, buhu.
Lördag: Jag är som morgonens snö, blir till slask.
Söndag: Söndagstristessen, jag är ett rastlöst spöke.ord

(bakgrund: har haft tusentals läxor som strulat, försökt skriva mycket men kännt att inget blivit bra, det har snöat äntligen och heja mig som orkat hänga med i svängarna)
 

Constant babbling

Kategori: ord & tankar

Flora har under veckan lagt upp en hel del skrivövningar på sin blogg. En sådan bra grej!
En av de övningarna som resulterade i texten nedan hette Tio ord, tio meningar (klicka och läs om hur den går till).  Jag fann mina ord i "Just Kids", därav blev texten på engelska. 
 
-
About this foe that keeps bumping in to me.
I can't even put my finger on what you actually are, what you do or the way you look. To me it doesn't matter, anyhow. You are constantly around and that buggers me. 
Yeah, sure. Well, it does, as a matter of fact.
Yeah, whatever.
Accompany someone else... no, accompany yourself, in a dungeon I-don't-know-where so I won't hear your constant babbling about nothing that's somehow everything. 
And when should I leave?
...The capability of answering has retreated. 
-
 
(ni vet när en röst i huvudet tjatar på, och en inte vet riktigt varför det ens spelar roll)