Det är kallt på vägen till Vigelandsparken. När vi vandrar vägen dit från bussen börjar vi tvivla. Skorna är bassänger, är det här en bra idé?
Jo faktiskt. Kallt må det vara men de uppradade skulpturerna på bron får en att glömma de obekväligheterna. Vattnet som dryper ner över stenkropparna får dem att se mer sorgsna ut än någonsin. Det är som om de för en kamp mot världen och regnet. Genom ilska, solidaritet eller bara självständighet.
Jag vaknar tidigt. Likt alltid är jag ivrig för att göra saker, vilket inte uppskattas av alla i familjen. Sorry.
På hotellet serveras en i princip helt igenom ekologisk frukost. Upplagd i färgglad keramik finns yoghurt av olika slag, hemmagjord müsli, marmelad, grönsaker och frukt. I korgar ligger bröd, som kan tas med ostar och lokalt kött, samt rinnigt löskokta ägg. En kopp té till det och en får sig en lysande frukost.
Efter en lugn start på morgonen tar vi bussen till Bygdøya, där Kon-Tiki museet ligger. Det berättar den fartfyllda historien om utforskaren Thor Heyerdahl och hans resor på havet. Ja, det var spännande faktiskt! När vi ändå är i närheten tar vi oss även en titt på de kända vikingaskeppen en bit bort.
Bussen rullar tillbaka in till den centrala smeten. Nu har regnet börjat droppa, skyarna fylls av paraplyer. Så kommer det fortsätta. Mer och mer faller ner, hela dagen.
Som undflykt från skyfallen svänger vi in till en liten innergård. Där ligger Bare Jazz. Skivbutik på nedervåningen, litet, levande kafé på övervåningen där de mjuka jazztonerna strömmar ur högtalarna. Fika vid ett litet fönster och regnet känns avlägset.
Det är vad vi behöver för att ta oss ut igen. Lite kikandes i butiker kring Karl Johans gate med matchande paraplyer på axlarna. När vi är nöjda, eller snarare trötta på vimlet, går de andra till hotellet medan jag och pappa trotsar skurarna lite till. Vi åker ut till Vigelandsparken, men den historien får ni i ett annat inlägg!
-
På vägen hem till hotellet piskar det på och väl framme är vi två dränkta katter. Då är det skönt att mysa med té och att skriva ett tag innan det blir dags för middag.
Det är uppehåll på vägen dit, men försiktigt börjar det droppa igen när vi når dörren till Fjord. Lagom litet med mörkblåa väggar och lustig belysning i taket. Här är det flera rätter som gäller.
Det första vi tar är varsitt ostron, vilket är en ny upplevelse för mig. De smakar verkligen hav. Fantastiskt gott? Nja, men spännande. Efter ostronen följer tre fiskrätter. Jag är ingen matkritiker, så vad ska jag säga mer än att det var friskt och väldigt gott med många, spännande smaker. Plus i kanten för att det enkelt gick att få maten laktosfri! Det gillar vi.
Ja, i helgen har jag varit i Oslo! Ni ska få höra hur det var...
-
Alltid när vi ska åka någonstans blir vi minst en timme sena. Irriterade blir vi också. Den här gången är vi, tro det eller ej, bara femtio minuter sena. Dock inte mindre irriterade.
Det är tidig förmiddag när vi anländer till Tøyen och Munchmuseet. Att vandra runt där inne med tröjan på armen, studerandes vackra tavlor av Edvard Munch och Van Gogh som om en vet något en inte vet, bland trött solkyssta människor får det att kännas som en semesterdag i juli. Ute gassar nämligen solen på de alla de som lämnat jackorna hemma. Innan vi åker vidare tar vi en promenad i den botaniska trädgården precis intill.
Tulpaner, körsbärsblom.
Vi rullar in till centrum och vårt hotell. Guldsmeden. Ett ekologiskt hotell som är jättemysigt. Särskilt tycker jag om randiga sugrör som står i en vas och väntar, samt hudkrämen som doftar sötlakrits.
Efter en kort stund obligatoriskt pustande är det dags för nästa obligatoriska moment. Irrandet.
Irrar gör vi ett tag, innan vi till slut sätter oss på ett kafé för att göra upp en plan. Den planen blir att besöka bokhandeln Tronsmo som jag läst om innan. Tydligen hade vi omedvetet passerat det alldeles precis.
Hur fin bokhandel som helst, med ett annorlunda sortiment. Från fotoböcker till skrivartips till serietidningar. En vill bara läsa allt (tog tyvärr ingen bild inne i butiken, men den är finfin!)
Sedan, en sväng genom Slottsparken. Töntiga självporträtt uppe vid statyn med staden i bakgrunden och kvardröjande vid orangea blommor. Innan vi går och äter stöter vi på den lilla pralinbutiken Sebastien Bruno. Skyltfönstret pryds av macarons, éclairer och lyxiga praliner. Allt är så fint.
Vi har bokat bord på den indiska restaurangen Jewel of India. En riktig pärla... eller juvel kanske en ska säga. På bordet står tunna papadums med olika tillbehör när vi sätter oss ner. Alla beställer olika grytor till varmrätt, som serveras med ris och varma naanbröd.Jag tar en linsgryta, Dal, med tre olika linser i kokosmjölk - och tomatsås.
Så god - men så stark. Jag undrar om jag sa fel styra, när vi betsällde, för visst menade jag att ta den milda... Nåväl. Tre glas vatten till och det går bra.
När vi ätit klart återvänder våra trötta fötter till hotellet. En kopp té i lobbyn får avsluta den första dagen i Oslo.
Jaaaa. Alltså glädjen - gårdagens stora bedrift var att jag äntligen läste klart sista boken i A Song of Ice and Fire (mer känt som Game of Thrones). Ja, den senaste, inte sista tack och lov. Jag började med första boken för ungefär ett år sedan så det tog ett tag att ta sig igenom dem. Dock läste jag annat emellan, men ändå.
Och nu är jag i mål! Egentligen kan en skriva en lång analys av böckerna, men jag tänkte fatta mig lite kort i vad jag tyckte om dem. Kortfattat tycker jag väldigt mycket om dem. Drastiska vändningar, spänning, bra språk, månge perspektiv - en vet aldrig vad som kommer hända härnäst och jag längtar som en galning efter nästa del. De är bättre än tv serien, enligt mig. Dels för att de är mer detaljerade förstås, men även för att tv serien ofta sexualiserar (vet inte om det är rätt ord?) situationer helt i onödan, på ett sätt som inte alltid är värst jämställdt. Men klart jag följer serien också. Det jag saknar mest där, som finns med i boken, är Daario's lila skägg. Inte ok att skippa det.
Kanske analyserar jag mer in på detalj någon annan gång. I alla fall vill jag varmt rekommendera bokserien, till alla som... ja, är ute efter en stor värld att fördjupa sig i.
Det är fredag, solen skiner fast en blåser iväg med vinden mest hela tiden. Tankarna vandrar kring... livets meningar. Typ.
Nej, jag har inte särskilt mycket intressant att säga er. Vad jag tänkte från början var ju att bara visa vad jag hade på mig idag. En snirkligt prickig kjol nämligen som jag nyss köpte och tycker mycket om. Med gula strumpbyxor som är det bästa som finns (nja, nästan).
För ett år sedan svämmade Göteborgs gator över av feminism och kämparglöd. Vi var så sjukt många, känslan var helt överväldigande.
Årets första dag i maj var jag förberedd på att det inte skulle vara särskilt mycket folk. Men där hade jag fel! Det var hur många som helst i år med. Inte lika många som förra året, men ändå. Och stämningen var otrolig. Tåget var väl organiserat, alla skrek för full hals och fyllde staden med budskap som ger en hopp och styrka.
Uppsamling på Järntorget och vi var peppade. Rosa ballonger överallt.
Massa folk!
Himlen var mulen när vi tågade, men när vi kom fram till Milleniumplatsen gassade solen på.
Där avslutades det hela med tal och att alla skrek i kör "UT MED RASISTERNA, IN MED FEMINISTERNA"
-
En riktigt bra dag på många sätt. Hoppas ni också hade det fint!
April har gått väldigt långsamt, samtidigt som det händer så mycket att det inte alltid är lätt att hänga med. Och var har värmen gömt sig? Den håller sig fast i solen, tycks inte vilja lämna. Eller kanske har jag blivit för bekväm med den globala uppvärmningen. Kanske ska det vara så här.
Ja ja. Här är lite av vad min mobil dokumenterat i april
Hej här är jag då. Tyckte det var fränt med mitt guldglittriga vattenfall på väggen... som är en kjol.
I början av månaden var vi, som ni kanske minns, i Trysil och åkte skidor. Åh vad mysigt det var. Den enda anledningen till att jag nu skulle sakna snö är att jag vill tillbaka dit.
Yes, fint var det verkligen
Den här briljanta tidiningen köpte jag en dag. En kanske kan tycka att en inte ska intressera sig av historia bara för att det är kvinnor det handlar om, att det finns så mycket mer. Jag älskar dock den här tidningen, för att det är härligt som en omväxling efter 17 år att faktiskt få se andra perspektiv på hur allt gått till. Allt handlade faktiskt inte bara om kungar och män i puffiga skjortor. Det finns så många kvinnor vi inte fått lära oss om, och det är dags att de får den uppmärksamhet de förtjänar.
Ännu en bild på mina fötter... bara för att strumporna matchade byxorna, yeah
Har tagit en hel del selfies. Med solljuset i ansiktet för att vara lite häftig eller något. Gillar att bakgrunden ser ut som is på ena bilden, hade kunnat vara med i en film.
Till sist, fina Vägeröds dalar som vi besökte i söndags. Där kändes det ändå väldigt mycket som vår.
-
Tåget rullar på in i maj, som bjuder på ännu mer. Av allt! Saker att tänka på, plugga på (där överdriver jag verkligen inte), och solljus. Nu tycker jag att sommaren kan ta och pallra sig hit.
Hannah heter jag. Jag har stilen hos ett mumintroll och temperamentet hos en mymla, rätt ofta ser jag sur ut men det är jag inte nödvändigtvis. Att spela musik och skriva är det bästa jag vet. Är stormförtjust i mopsar, randiga kläder och litteratur. Mitt hjärta slår för feminismen
Pinterest: bullehunden
Efter en lugn start på morgonen tar vi bussen till Bygdøya, där Kon-Tiki museet ligger. Det berättar den fartfyllda historien om utforskaren Thor Heyerdahl och hans resor på havet. Ja, det var spännande faktiskt! När vi ändå är i närheten tar vi oss även en titt på de kända vikingaskeppen en bit bort.
Bussen rullar tillbaka in till den centrala smeten. Nu har regnet börjat droppa, skyarna fylls av paraplyer. Så kommer det fortsätta. Mer och mer faller ner, hela dagen.
