Ganska precis har jag landat i min hemmastadda soffa efter nästan en vecka i Skåne. Det har verkligen känts som en semester, vilket varit otroligt skönt. Inte så mycket internet (ok, jag kopplade upp mig på wi-fi när jag fick möjligheten så så återhållsam är jag väl inte) och en liten miljöomväxling brukar göra susen.
Först var jag i Malmö över helgen för att träffa släktingar och samtidigt roa mig lite. Malmöfestivalen pågick nämligen och det var en del av planen. Lyckades nämligen ta mig till Anna von Hausswolffs spelning på lördagkvällen. Hon var, helt ärligt, en av de bästa jag sett live. Hennes musik är så häftig och underbar att befinna sig i. Åh jag vill uppleva det igen. Jag såg även Amanda Bergman dagen efter, som också var bra, men det var lite mer avskalat.
En historia som jag inte dokumenterat är när vi var i Köpenhamn över dagen, men jag kan säga att åh vilken mysig stad det är. Vi besökte bland annat GRØD, en liten grötrestaurang med stor hipsterstämpel men förbaskat god mat. Dit måste jag gå igen och igen och gärna igen!
Efter Malmö var hela familjen i Österlen några dagar och tog det lugnt. Vi gjorde lite utflykter, bland annat till självklara Haväng som väl är bland de vackraste ställena på jorden. Ena dagen med regnet hotande nära och gröna nyanser i havet, en annan med strålande värme och barfota fötter i sanden.
Där fick jag känna sommaren. Kanske var det sista chansen innan hösten smyger sig på?
Jag är tacksam för att det blåser starka vindar ute och att de tar med sig piskande regn. Det gör att jag kan sitta här, tillåtas avstånd till ute. Jag är lite trött, nämligen, efter en hemresa igår.
Var har jag varit? Ni såg ju bilder där jag stod på en brygga i min byxdress. Den lilla bryggan låg i lilla Strängnäs! Fina Strängnäs. Jag har varit där med min vän Olivia i kanske en och en halv vecka för att ta hand om två katter. Vilken ynnest! Det har varit bra. Strängnäs är fyllt av gamla hus, historia och ett lugn som jag verkligen behövde.
Jag klantade mig när jag inte tog med mig kameran. I stället fick vara leka turist med mobilen. Och - här kommer ett urval av de bilderna jag tog.
Titta, här har vi det.
En av de gårdarna var det väldans mysiga kaféet Grassagården. Det var gammalt och med en underbar innegård. Vi åt lunch och fikade där några gånger (proffsig matbild, måste jag ändå säga).
På tal om mat lagade vi massa god mat själva. En dag gjorde vi sushi som faktiskt blev väldigt bra. Obs att Olivia ska ha berömmet för det.
Också har vi ju katterna. De två gosigaste katterna. Dock har de också starka viljor. Som att väcka en klockan fyra på morgonen för att gå ut.
Hej Mälaren, vad trevligt att ha dig så nära.
Åh alla fina hus med sina fina portar
Ja ni förstår ju att det kändes lite vemodigt att åka därifrån.
I helgen var jag i Malmö på ett kort men fullspäckat besök. Det hanns med en hel del på den korta tiden i denna lilla stora stad. Som att gå och kolla i butiker bland gamla gula hus. Jag tror vi var inne i varenda inredningsbutik som fanns och jämförde onödiga möbler med varandra. Vi satt på en uteservering i den värmande solen och tittade på hundar, jag var oerhört nära på att bli överöst av vatten hela jag när en markis plötsligt tappades på vatten.
Vi gick promenader längs havet, båda dagar med vinden i håret men den andra var den omkullkastande stark. Där fanns kaniner som det gör i Malmö och det tycker jag så mycket om. Så på kvällen såg vi det vi till stor del var här för, Jane Eyre på Intiman. En dramatisering av en roman jag analyserat noga och fallit pladask för, så klart att det här skulle bli en höjdare. Det var det verkligen, fruktansvärt bra! Jag älskade de moderna musikinslagen, kostymen och den ständiga, tunga mystiken.
Två veckor tillbaka och atmosfären var behagligt varm. Vi pratar inte sju grader i solen, utan runt tjugo grader i en behaglig sol som skymtade fram bland de lätta molnen. Till Rom hade hösten inte kommit och benen kunde vara bara.
Två hela dagar var jag där, i en stad så full av historia att det är svårt att greppa. Att kunna gå en promenad och plötsligt hamna mitt i tusentals år gamla ruiner hör väl annars till det väldigt ovanliga. Vi såg Colosseum och ruiner av storslagna palats, det är underligt att de lyckats bevara dem så pass väl. Underligt att kunna känna sig lite som Asterix i en serietidning.
Vi gick genom torg som sålde grönsaker och förbi statyer, fontäner, gamla byggnader. Ett av mina bästa minnen är att hamna i lite lugnare bostadskvarter och kunna se rakt in i ateljéer där de jobbade med exempelvis tavelramar eller skjortor, att se en liten grönsakslastad minibil susa förbi till en lokal butik. Den andra dagen besökte vi Vatikanstaten. S:t Peterskyrkan som är obeskrivligt stor och utsmyckad av statyer, vackra väggar och solljus som strömmar vackert in genom fönster. Också Vatikanmuseet med de många, många föremål och rum som samlats på, och framför allt det extraordinära Sixtinska Kapellet. Där såg man hur allas ögon spärrades upp, riktade mot det målade taket.
Redan vid första glimten av det ståtliga fjället som steg bakom träden, kände jag att här vill jag vara. Bland blåbärsris vid varje fotsteg, varma färgtoner på trädkronorna och gråa moln. Det allra vackraste om hösten är väl ändå naturen. Att då vara i Trysil, i fjällen, är precis rätt.
Även om det var fasligt kallt. Och regnade en del. Plus att jag blev rejält förkyld. Även med det i åtanke var det underbart att vara i Trysil i några dagar. Så fint, så fint.
Några dagar nu har vi varit i Österlen. Så passande att värmen kom just när vi åkte dit, för där kan man verkligen njuta av den. Liksom alla andra turister gör. Jag är inte särskilt originell. Men lika ljuvligt är Österlen för det.
Vi har tagit det lugnt och så förstås. Spanat efter rådjur på kvällen och sätt dem hoppa iväg med ett magiskt språng som man aldrig tröttnar på att se. Vandrat i Drakamöllans naturreservat med de böljande kullarna och kräsna fåren. Doppat fötterna i havet med svepande vågor. Krypt nära andra får, fast på Haväng, som inte var lika flyktiga utan lät mig störa. De bara kastade en och annan irriterad blick på mig.
Nu har jag varit några dagar i Trysil. Ni vet, där en kan åka skidor på vintern.
Och nu är det sommar.
Men det funkar det med. Väldigt bra. I stället för att åka längdskidor gick vi promenader i fjället, där det är jättefint. Storslagna vyer, steniga vägar, vind i håret. Jag tröttnar aldrig på molntäckta bergstoppar som utsikt.
En dag gick vi rakt upp, inte ända till topppen men nästan. Nu blev bilderna rätt mörka, för det var en mulen dag. Regnet var tack och lov för det mesta frånvarande, men fy tusan vad kallt det var - kanske sex till tio grader? Och uppe på berget blåste det dessutom rejält. Svinkallt var det. Härligt ändå.
Den andra dagens promenad bjöd däremot på perfekt väder. Solen sken, men det var inte fruktansvärt varmt och blåste härligt. Vi gick runt berget på en behaglig stig. På ett ställe stötte vi på en snödriva. Jaha ja. Och naturen, den är så fin.
Jag har inte så mycket mer att skriva. Trysil är i alla fall mysigt och underbart på sommaren med. Det var härligt att komma ut dit till den fina omgivningen och känna sig rofylld på fjället.
Och nu kommer resten av bilderna från förra veckan inknökat i ett inlägg
Ni vet ju säkerligen hur vädret har varit. Fullkomligt oacceptabelt för att vara juli. Men, ibland bjöds det på sol på lila, fluffiga blommor i SImrishamn. På vägen därifrån stannde vi i Glemminge på Olof Viktors, som anses vara ett av Sveriges bästa konditorier. De hade superfina bakelser, verkligen.
Ibland var det hyfsat varmt fast med dramatiska moln över en tågskylt mitt ute på en åker. Och en dag var det spöregn, spöregn, spöregn. Då kunde en spela spel.
Mamma fyllde år, vilket firades tillsammans med några vänner och magnifik fika en dag.
Trots allt kunde en ändå doppa fötterna i vattnet och vandra barfota på en varm strand på Haväng. Där fåren betade glatt och Peggy levde livet. Hon är som en säl i vattnet.
-
Det var det för den här gången! Österlen är allt underbart, även när solen inte värmer lika varmt som den borde.
På fredagen, efter att vi varit i Ystad, tog vi oss även till Mandelmanns trädgårdar i Rörum. Det är ett ställe som jag har hört väldigt mycket om och länge velat besöka. De som har skrivit om det har nämligen sagt att det är heeeelt fantastiskt.
Hmm, tänkte jag. Då måste jag väl dit då.
Så dit tog vi oss. Och fantastiskt vackert, ja, det var det. Mandelmanns trädgårdar är vad det låter som. En enorm trädgård, med växthus, odlingar, djur, dammar, blommor... En kan vandra runt bland de fint arrangerade planteringarna, men även ta en fika i kaféet.
Det fanns också en gårdsbutik som sålde deras skörd och annat trevligt.
För en person som gillar att fotografera var det såklart himmelskt. Här kommer en drös med bilder.
Jag älskar de smala bågarna som bildade ett slags sagolik gång. Känns som något ur en Tim Burton film
Två gigantiska grisar låg och hade det fint
Där fanns färgglada blommor och träd som det växte mandlar på, och aprikoser stora som persikor
Fruktansvärt fluffiga ankor
En helt underbar plats! Åh, jag vill tillbaka och bara... lägga mig ner på marken och vara ett med omgivningen eller något.
Jag rekommenderar alltså Mandelmanns varmt. Det var en ljuvlig vistelse (känner att jag börjar få slut på adjektiv snart)
Veckan som nyss gått har jag varit i vackra Österlen. Det är fruktansvärt fint där, särskilt nu på sommaren. Det har varit en ganska lugn vecka, inte överdrivet varm direkt (snarare tvärtom). Men vi har hunnit göra en hel del roliga saker förutom att läsa böcker och spela spel. Jag tänkte skriva lite om det. Och börjar på en fredag, då mamma och jag åkte till Ystad.
Jag har aldrig varit där förut och det var verkligen en mysig stad. Full av gamla små hus på kullerstensgator med vackra blommor klättrandes på väggarna. Många rosor noterar jag så här i efterhand.
Särskilt utanför klostret, som hade en fantastisk rosenträdgård. Den var överfylld av färgrika blommor. Där var stannade vi länge och beundrade det hela.
Vi strosade mest runt inne i stan och kikade i lite butiker. Det räckte för att vi skulle känna oss nöjda eftersom husen och gatorna är så fina att titta på. Det är en liten upplevelse i sig, att bara vara. En innergård som vi tyckte om lite extra var Per Helsas gård. Där fanns lite olika butiker och ett kafé. Bland annat designern Maria Liliegren som gör väldigt speciell keramik. Henne gillar vi!
Innan vi rullade ut från Ystad stannade vi på Saltsjöbadet. Det är en strand och badanläggning, med en brygga som gjorde sig fint med de stora molnen tycker jag. Vi satte oss i sanden och åt lunch. Visst blåste det en del, men när solen ibland kikade fram bakom det gråa värmde det lagom.
Det är kallt på vägen till Vigelandsparken. När vi vandrar vägen dit från bussen börjar vi tvivla. Skorna är bassänger, är det här en bra idé?
Jo faktiskt. Kallt må det vara men de uppradade skulpturerna på bron får en att glömma de obekväligheterna. Vattnet som dryper ner över stenkropparna får dem att se mer sorgsna ut än någonsin. Det är som om de för en kamp mot världen och regnet. Genom ilska, solidaritet eller bara självständighet.
Jag vaknar tidigt. Likt alltid är jag ivrig för att göra saker, vilket inte uppskattas av alla i familjen. Sorry.
På hotellet serveras en i princip helt igenom ekologisk frukost. Upplagd i färgglad keramik finns yoghurt av olika slag, hemmagjord müsli, marmelad, grönsaker och frukt. I korgar ligger bröd, som kan tas med ostar och lokalt kött, samt rinnigt löskokta ägg. En kopp té till det och en får sig en lysande frukost.
Efter en lugn start på morgonen tar vi bussen till Bygdøya, där Kon-Tiki museet ligger. Det berättar den fartfyllda historien om utforskaren Thor Heyerdahl och hans resor på havet. Ja, det var spännande faktiskt! När vi ändå är i närheten tar vi oss även en titt på de kända vikingaskeppen en bit bort.
Bussen rullar tillbaka in till den centrala smeten. Nu har regnet börjat droppa, skyarna fylls av paraplyer. Så kommer det fortsätta. Mer och mer faller ner, hela dagen.
Som undflykt från skyfallen svänger vi in till en liten innergård. Där ligger Bare Jazz. Skivbutik på nedervåningen, litet, levande kafé på övervåningen där de mjuka jazztonerna strömmar ur högtalarna. Fika vid ett litet fönster och regnet känns avlägset.
Det är vad vi behöver för att ta oss ut igen. Lite kikandes i butiker kring Karl Johans gate med matchande paraplyer på axlarna. När vi är nöjda, eller snarare trötta på vimlet, går de andra till hotellet medan jag och pappa trotsar skurarna lite till. Vi åker ut till Vigelandsparken, men den historien får ni i ett annat inlägg!
-
På vägen hem till hotellet piskar det på och väl framme är vi två dränkta katter. Då är det skönt att mysa med té och att skriva ett tag innan det blir dags för middag.
Det är uppehåll på vägen dit, men försiktigt börjar det droppa igen när vi når dörren till Fjord. Lagom litet med mörkblåa väggar och lustig belysning i taket. Här är det flera rätter som gäller.
Det första vi tar är varsitt ostron, vilket är en ny upplevelse för mig. De smakar verkligen hav. Fantastiskt gott? Nja, men spännande. Efter ostronen följer tre fiskrätter. Jag är ingen matkritiker, så vad ska jag säga mer än att det var friskt och väldigt gott med många, spännande smaker. Plus i kanten för att det enkelt gick att få maten laktosfri! Det gillar vi.
Ja, i helgen har jag varit i Oslo! Ni ska få höra hur det var...
-
Alltid när vi ska åka någonstans blir vi minst en timme sena. Irriterade blir vi också. Den här gången är vi, tro det eller ej, bara femtio minuter sena. Dock inte mindre irriterade.
Det är tidig förmiddag när vi anländer till Tøyen och Munchmuseet. Att vandra runt där inne med tröjan på armen, studerandes vackra tavlor av Edvard Munch och Van Gogh som om en vet något en inte vet, bland trött solkyssta människor får det att kännas som en semesterdag i juli. Ute gassar nämligen solen på de alla de som lämnat jackorna hemma. Innan vi åker vidare tar vi en promenad i den botaniska trädgården precis intill.
Tulpaner, körsbärsblom.
Vi rullar in till centrum och vårt hotell. Guldsmeden. Ett ekologiskt hotell som är jättemysigt. Särskilt tycker jag om randiga sugrör som står i en vas och väntar, samt hudkrämen som doftar sötlakrits.
Efter en kort stund obligatoriskt pustande är det dags för nästa obligatoriska moment. Irrandet.
Irrar gör vi ett tag, innan vi till slut sätter oss på ett kafé för att göra upp en plan. Den planen blir att besöka bokhandeln Tronsmo som jag läst om innan. Tydligen hade vi omedvetet passerat det alldeles precis.
Hur fin bokhandel som helst, med ett annorlunda sortiment. Från fotoböcker till skrivartips till serietidningar. En vill bara läsa allt (tog tyvärr ingen bild inne i butiken, men den är finfin!)
Sedan, en sväng genom Slottsparken. Töntiga självporträtt uppe vid statyn med staden i bakgrunden och kvardröjande vid orangea blommor. Innan vi går och äter stöter vi på den lilla pralinbutiken Sebastien Bruno. Skyltfönstret pryds av macarons, éclairer och lyxiga praliner. Allt är så fint.
Vi har bokat bord på den indiska restaurangen Jewel of India. En riktig pärla... eller juvel kanske en ska säga. På bordet står tunna papadums med olika tillbehör när vi sätter oss ner. Alla beställer olika grytor till varmrätt, som serveras med ris och varma naanbröd.Jag tar en linsgryta, Dal, med tre olika linser i kokosmjölk - och tomatsås.
Så god - men så stark. Jag undrar om jag sa fel styra, när vi betsällde, för visst menade jag att ta den milda... Nåväl. Tre glas vatten till och det går bra.
När vi ätit klart återvänder våra trötta fötter till hotellet. En kopp té i lobbyn får avsluta den första dagen i Oslo.
Utanför det välbekanta fönstret här hemma är himlen grå och träden vajar av vinden. Små vattendroppar piskar diskret mot rutan. Marken är grön, inte vit. Jag längtar tillbaka...
Tillbaka till dagarna som nyss var, då vi firade påsken i vackra Trysil. Vi möttes av meterhög snö och varje dag har bjudit på strålande sol. På tisdagen var det nästan för varmt ute i längdspåren ett tag. En kunde gå utan jacka den dagen. I ett vinterlandskap!
De senaste dagarna fylldes av längdskidsturer i öppen natur, himla massa bokläsande, inte mycket läxpluggande, frustrerande spelomgångar (jag höll på att slita håret av mig när vi spelade ticket to ride, av frustration över att aldrig få rätt vagnar). Mysiga filmkvällar och middagar med tända ljus. En hund som vilar trött vid mina fötter (han var också med och åkte skidor!).
Särskilt minns jag utsikten över bergen, de höga fjälltopparna långt bort som ger mig en svindlande känsla i magen. Jag tänker tillbaka när regnet faller utanför fönstret och jag längtar efter att åka dit igen.
-
Lite bilder kommer här
(obs, åkte inte slalom, kollade in liftarna för lite nostalgi)
Nu är jag hemma igen efter en vecka i Trysil. Ni vet, den där skidorten i Norge som är så mysig och fin. Vi firade julen där och jag kan inte tänka mig något bättre ställe att göra det på. Tjocka lager snö vart ögat än ser. En mysig stuga. Skinande vintersol varje dag. En julafton med promenader, en liten skidtur förstås, gröt, Kalle Anka, julklappar, julbord och det bästa var att vi alltid var tillsammans (åh vad töntigt det låter). Det var en fenomenal dag!
Förutom att fira julafton har vi åkt skidor, läst böcker, tagit det luuugnt... sånt man gör i en vinterstuga helt enkelt. Brasan var en ständig kompanjon för att hålla värmen. Ute var det nämligen fruktansvärt kallt. Verkligen. Omkring 10 till 15 minusgrader varje dag. Mina händer frös till is mest hela tiden, och det bidrog till varför det inte togs så mycket bilder. Dagen vi åkte hem var det vid ett tillfälle nere på 21 minusgrader. Hu!
Kylan till trots saknar jag Trysil redan, det var fint.
Idag ska vi ta det lugnt och bara vara, som ju alltid varit planen men inte riktigt följts. Vi tar tunnelbanan till Sophienstrasse för ett sista besök på Barcomi's Deli. Det var helt enkelt så bra.
Jag tar hemmagjord granola med mjölk och färsk frukt, delar på en bagel med mamma och en kaffe latte. Allt är underbart gott och jag kan verkligen rekommendera ett besök om ni ska till Berlin någon gång! De har, förutom frukost och kakor, även lunch och take away.
Planen är att ta mysiga promenader för att se det gamla, fina Berlin. På Sofienstrasse och hela Rosenthalerstrasse gömmer sig vackra innergårdar och butiker. Man kan säga att vi kommer in i det rätta shoppinghumöret. Jag köper ett par jeans för det första (det ska ni veta hör till ovanligheterna).
Roligt tycker jag även är cupcake och godisbutiken Katjes på Rosenthalerstrasse, som säljer sina 100% djurfria produkter för en billig peng. Klart en slår på stort och köper ett litet lager gulligt godis. Vem kan låta bli de gulliga grisarna och kaninerna, som man kan njuta av utan att djur ska behöva sätta livet till? Super!
Vi tar tunnelbanan till Heinrich Heine-strasse och vandrar därifrån upp mot Alexanderplatz. På vägen ser vi gamla byggnader, kyrkor, fina promenader längs vattnet och en klosterruin från 1200-talet. Ruinen är som en stillsam tillflyktsort mitt i staden, en sådan kontrast till det turisttäta Alexanderplatz vi sedan kommer till.
"A burrito a day keeps the burger away"
Bort från folkvimlet, mot burritos på restaurangen Dolores på Rosa-Luxemburgstrasse. Det är en riktig höjdare - för ett bra pris får man maffiga, smakrika burritos. Vi tar veganska båda två, fyllda med bland annat bönor, grönsaker och guacamole. Man blir proppmätt.
Efter ett besök i det pittoreska, men ack så turistifierade området Nicolaiviertel återvänder vi till hotellet för en kopp té i trädgården, mörkret till trots. På kvällen har vi bokat ett bord på poulära Katz Orange, som ligger tjusigt belagt i en innergård på Bergstrasse.
Det kryllar av folk och vi får ett bord med soffplats. Den är onekligen skön att sitta i, men man sjunker ner och jag blir plötsligt tio centimeter kortare. Menyn är fancy, kan man säga, full av spännande kreationer. jag tar en löktarte med avokado, tomat-och dadelsallad. Mamma tar någon fisk med pumpa. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men smakerna är magiskt goda. Jag får även testa saurkraut för första gången - jättegott!
Restaurangen får MVG för maten, men servicen kan vara bättre. Vi känner oss lite bortglömda och får vänta länge på att betala. Men, trots det - en perfekt avslutning på vr lilla mor-och dotter resa!
Frukosten blir något tidigare idag. Efter en spårvagnstur upp till Schönhauser Allee hamnar vi på det populära caféet Anna Blume, som även driver en blomsterbutik precis bredvid.
Uteserveringen lockar med sin infravärme och filtar - det är kallt ute men vi tar chansen att äta årets antagligen sista utefrukost i Berlin. Deras kända frukost för två består av en komposition av ostar, frukt, grönsaker och bröd, allt serverat på ett högt trevåningsfat.
Mätta av den stora frukosten styr vi kosan mot Prenzlauer Bergs vackra smågator. Den vackra Husemannstrasse med sina böljande träd och gamla hus, vrickade lekplatser som man ju kan vänta sig av kreativa Berlin och den gamla judiska kyrkogården Jüdischer Friedhof. Den bombades under andra världskriget och inte mycket finns kvar. Men de fallna och kvarstående gravstenarna som finns kvar omges och täcks av gröna trädgrenar. Det är som att stiga in i en tavla på något sätt.
Självklart tar vi oss en sväng till East Side Gallery för att störa oss på allt klotter som förstör själva målningarna på den långa muren. Turisttäta Checkpoint Charlie imponerar sedan inte särskilt stort. Allt har blivit till en stor turistattraktion. Men visst känner man av historiens vindslag och den mardröm som en gång var verklighet.
Vistelsen i Kreuzberg fortsätter på Bergmannstrasse, en trevlig gata med butiker, restauranger av flera olika slag och en saluhall. Där inne hittar vi Die kleine aubergine som skyltar med sin vegetariska/veganska mat.
Vi sätter oss vid bänken som överblickar det lilla köket och den ensamma ägaren som lagar maten. Han är jättetrevlig och serverar oss varsinn lassi, kartoffelnudeln med ratatouille till mig och spetzlie till mamma. Det är enkelt, väldigt gott och precis vad vi behöver efter en lång dags vandrande.
Innan vi lämnar Bergmanstrasse, för att sakterligen återvända till hotellet, tittar vi in i en ekologisk mataffär. Det finns förvånansvärt många i staden, och stora är de. Mamma köper två paket Bircher müesli att släpa på. Och i Barcomi's andra butik som vi passerar på samma gata, med inriktning på kaffe och kakor, köper vi med oss pumpapaj och muffin som vi sedan delar på rummet. Så så så gott.
Det slutar alltid med att man kommer iväg för sent när man är utomlands. Innan vi går ut för frukost stannar vi till i hotellets fina trädgård för att beundra den lilla dammen, apelsinträden och lejonen av sten.
Efter resans första, och lyckade, tunnelbaneresa når vi frukosten först klockan kvart i elva. Barcomi's Deli ligger undangömd i en blomstrande innergård på Sophienstrasse. Uteserveringen ekar tom, men inne i delin har många pratglada gäster lagt slag på de bästa fönsterplatserna. Alla utom en, som vi sätter oss på.
På menyn finns bagels, kaffe, frukotstallrikar och maffiga kakor utan dess like. Vi tar oss varsinn bagel, en bircher müesli och té. In kommer otroligt goda och stora bagels, min översvämmande av krämig hummus och grönsaker. Téet med smak av äpple och kanel är så gott att vi köper med två paket hem.
Mätta och belåtna strosar vi runt i det gamla judiska kvarteret Hackesche Höfe, tittar in i trevliga små butiker och, förgäves, några klädbutiker jag sett ut innan. Båda blir vi trötta i huvudet och till slut blir karten ett enda stort sudd. Så vi tar tunnelbanan till förintelsemonumentet, Brandenburger Tor och Reichstag för att vara lite bekvämt turistiga. Folk svärmar kring en man i kostym med säkerhetsvakter vid Brandenburger Tor, och jag känner mig urlöjlig när jag desperat försöker ta kort. Men det är bara för att kunna kolla upp senare vem det faktiskt var.
Kvällen består av mycket strosande, gamla fotogeniska danssalonger där det hölls salskurs och inte mycket bilder - mysigt till en början och sedan hemskt när alla restauranger blir fullsatta och vi desto hungrigare. Det hela slutar med halvkul sushi. En ganska misslyckad avslutning på dagen. Vi kommer hem trötta och småsura, men med mamma vid min sida känns det bra ändå. Och vi har ju fortfarande så mycket framför oss.
Hannah heter jag. Jag har stilen hos ett mumintroll och temperamentet hos en mymla, rätt ofta ser jag sur ut men det är jag inte nödvändigtvis. Att spela musik och skriva är det bästa jag vet. Är stormförtjust i mopsar, randiga kläder och litteratur. Mitt hjärta slår för feminismen
Pinterest: bullehunden