Patti Patti Patti
Kategori: musik
Onsdagen var en dag som jag drömt mardrömmar om flera veckor och sett fram emot i flera månader. Självklart var jag på Liseberg den dagen, och såg den bästa musikern/skribenten/förebilden i hela världen. Patti Smith.
Och vet ni vad? Jag stod längst fram, på något fantastiskt sätt hamnade jag där bland de kanske 20 000 personer som var där (kanske för att när insläppet väl var så var det typ bara trettio pers)
Det var så sanslöst bra alltihop. Förbandet med, jag tog kort tillsammans med trummisen bara för att varför inte liksom. Och Patti ska vi inte ens prata om hur bra hon var. Förstås. Jag dansade, hoppade, sjöng och bara lyssnade på hennes fantastiska ord och beundrade henne storögt. Det bästa var när de avslutade med min favoritlåt, Rock N Roll Nigger. Adrenalinet bara pumpade och det var så bra, jag hoppade och skreksjöng genom hela låten
Men vänta, det allra bästa... det kanske ändå var det här; när jag vinkade till henne då hon gick till vår del av scenen. Och hukade sig ner och tittade rakt på mig, jag lovar, och vinkade tillbaka. Då avled jag lite
Tack tack tack tack tack
