Vi firade julen i Trysil. Fjället var inte som ett fjäll brukar vara. Med det menar jag att en omöjligen, åtminstone som den amatör jag är, kunde åka längdskidor i spår som var hal is med ett litet snötäcke ovanpå. Det var is överallt. En dag snöade det rejält ett tag och hela världen blev till en målad gråskala, lagom till julafton. Men skidor, nej det gick inte.
Ändå har det varit mysigt i Trysil och fantastiskt med hur landskapet ändrar sig, i solens tidiga morgonljus och snömolnens färger. Jag hoppas ni också har haft, och fortsätter ha, en mysig jul, eller en mysig något annat. Kanske bara helt vanliga dagar, vad ni vill.
Äsch, vad ska jag skriva. Vi tittar på lite bilder från september.
Alltså jag gillar den här bilden. En helg var jag och några vänner på Liseberg för att hålla kvar i sommaren. Det var en dag blandad av adrenalin, glädje och svindel. Så galet. Och en kaninballong följde med på spårvagnen.
För övrigt, hur tråkigt är det inte att de ska ta bort Pariserhjulet? Det är så mysigt ju. Och fint.
En helg var vi i Trysil. Jag blev något fasligt förkyld, men färgerna var fina, naturluften uppfriskande.
Småpratiga kaféer med bokhyllor, näsdukar med mumintroll. Det hör hösten till.
En typisk Bokmässan-bild. Som jag var på! Det var kul. Men kaos förstås, fast det är en ju beredd på. Jag träffade flera författare - Caroline Rongskog Ferrada-Noli (som har bästa podden med Liv Strömquist), Karolina Ramqvist och Christer Lundberg (som har mysigaste radioprorammet/podden på P3)! En del böcker hängde med hem, många håller jag i minnet och längtar efter.
Ja, jag var uppe den där natten till måndagen och tittade på den färggranna månen. Fantastisk bild blev det... men där har ni i alla fall bevis. Den var väl fin.
Redan vid första glimten av det ståtliga fjället som steg bakom träden, kände jag att här vill jag vara. Bland blåbärsris vid varje fotsteg, varma färgtoner på trädkronorna och gråa moln. Det allra vackraste om hösten är väl ändå naturen. Att då vara i Trysil, i fjällen, är precis rätt.
Även om det var fasligt kallt. Och regnade en del. Plus att jag blev rejält förkyld. Även med det i åtanke var det underbart att vara i Trysil i några dagar. Så fint, så fint.
Några dagar nu har vi varit i Österlen. Så passande att värmen kom just när vi åkte dit, för där kan man verkligen njuta av den. Liksom alla andra turister gör. Jag är inte särskilt originell. Men lika ljuvligt är Österlen för det.
Vi har tagit det lugnt och så förstås. Spanat efter rådjur på kvällen och sätt dem hoppa iväg med ett magiskt språng som man aldrig tröttnar på att se. Vandrat i Drakamöllans naturreservat med de böljande kullarna och kräsna fåren. Doppat fötterna i havet med svepande vågor. Krypt nära andra får, fast på Haväng, som inte var lika flyktiga utan lät mig störa. De bara kastade en och annan irriterad blick på mig.
Nu har jag varit några dagar i Trysil. Ni vet, där en kan åka skidor på vintern.
Och nu är det sommar.
Men det funkar det med. Väldigt bra. I stället för att åka längdskidor gick vi promenader i fjället, där det är jättefint. Storslagna vyer, steniga vägar, vind i håret. Jag tröttnar aldrig på molntäckta bergstoppar som utsikt.
En dag gick vi rakt upp, inte ända till topppen men nästan. Nu blev bilderna rätt mörka, för det var en mulen dag. Regnet var tack och lov för det mesta frånvarande, men fy tusan vad kallt det var - kanske sex till tio grader? Och uppe på berget blåste det dessutom rejält. Svinkallt var det. Härligt ändå.
Den andra dagens promenad bjöd däremot på perfekt väder. Solen sken, men det var inte fruktansvärt varmt och blåste härligt. Vi gick runt berget på en behaglig stig. På ett ställe stötte vi på en snödriva. Jaha ja. Och naturen, den är så fin.
Jag har inte så mycket mer att skriva. Trysil är i alla fall mysigt och underbart på sommaren med. Det var härligt att komma ut dit till den fina omgivningen och känna sig rofylld på fjället.
På fredagen, efter att vi varit i Ystad, tog vi oss även till Mandelmanns trädgårdar i Rörum. Det är ett ställe som jag har hört väldigt mycket om och länge velat besöka. De som har skrivit om det har nämligen sagt att det är heeeelt fantastiskt.
Hmm, tänkte jag. Då måste jag väl dit då.
Så dit tog vi oss. Och fantastiskt vackert, ja, det var det. Mandelmanns trädgårdar är vad det låter som. En enorm trädgård, med växthus, odlingar, djur, dammar, blommor... En kan vandra runt bland de fint arrangerade planteringarna, men även ta en fika i kaféet.
Det fanns också en gårdsbutik som sålde deras skörd och annat trevligt.
För en person som gillar att fotografera var det såklart himmelskt. Här kommer en drös med bilder.
Jag älskar de smala bågarna som bildade ett slags sagolik gång. Känns som något ur en Tim Burton film
Två gigantiska grisar låg och hade det fint
Där fanns färgglada blommor och träd som det växte mandlar på, och aprikoser stora som persikor
Fruktansvärt fluffiga ankor
En helt underbar plats! Åh, jag vill tillbaka och bara... lägga mig ner på marken och vara ett med omgivningen eller något.
Jag rekommenderar alltså Mandelmanns varmt. Det var en ljuvlig vistelse (känner att jag börjar få slut på adjektiv snart)
Slottsskogen. En karneval av azaleor som trängs i Azaleadalen. Där bland de flitigt ristade bänkarna. De sjunger på sina sista melodier men står ännu färgglada. Doften sticker i näsan, stark.
En bikupa dit bin får förflytta dalens blomster som förvandlas till honung. Poff. Ett plötsligt hav av randiga varelser.
Avslutningsvis en säl. Som njuter av livet skulle jag tro. Så som sälar gör.
Det är kallt på vägen till Vigelandsparken. När vi vandrar vägen dit från bussen börjar vi tvivla. Skorna är bassänger, är det här en bra idé?
Jo faktiskt. Kallt må det vara men de uppradade skulpturerna på bron får en att glömma de obekväligheterna. Vattnet som dryper ner över stenkropparna får dem att se mer sorgsna ut än någonsin. Det är som om de för en kamp mot världen och regnet. Genom ilska, solidaritet eller bara självständighet.
Lite sent i vitsippesäsongen styrde vi idag våra steg mot vackra fält och djupa skogar. Vägeröds dalar är fullt av vitsippor, och blåsippor, så här års. Dock stod de ännu mer i blom för någon vecka sedan tror vi. Nu börjar de sakta slakna.
Men fint var det ändå! Lite bilder på vitsippor och inte mycket annat hann jag ta, innan kameran fick slut på batteri.
Idag var det himla fint väder, så Zak fick sig en långpromenad i skogen. Också kunde jag ta med mig kameran för att fota lite. Jag är så väldigt oinspirerande när det kommer till skogsbilder, I know. Vet inte hur en tar något fränt riktigt. Men rätt fint blev det ju till sist!
Sista februari, det har varit varmt och soligt, färger börjar poppa fram här och var. Visst kan vi väl säga att det är vår nu? Snälla?
Visst är det början på januari nu? Eller har jag sovit i tre månader och vaknat upp, i falsk tro om att det är januari?
Säg mig, vart minusgraderna gömt sig.
På Haväng står solen högt med sitt solnedgångsljus en lördagsförmiddag. Den starka vinden gör en beroende av vinterkappan, men bara använder man synen ser man april och värme. Fälten är lika gröna som alltid. Jag sätter mina kängor i den blöta sanden, bländad av solljuset, vandrar längs vågorna som sveper in. Som jag alltid gjort. När det varit annat än vinter.
På Haväng vet jag inte var jag är. Vår? Det är ju bara januari.
Ja som sagt var jag och pappa i Göteborg igår. Vi gick till Trädgårdsföreningen som exploderade i färger. Traskade runt och fotade träd och sånt som en fantasilös person som jag gör. Mitt fotograferande är väl inte på en särskilt hög nivå, men man får ju öva helt enkelt. Vi avslutade dagen med Vivian Maier fotoutställningen (otroligt bra!), och då blev jag verkligen inspirerad till att bli bättre.
Men här är bilderna från fina Trädgårdsföreningen i alla fall!
En lövtäckt grusgång. Han, som alltid protesterande drar sig kvar vid varje sten, drar omedelbart iväg med mig för att känna löven flyga kring hans tassar. Pälsen må vara vit som snö, men hösten vill han hålla kvar i så länge det går. Precis som jag. Löv, ni hör hemma på träden, flyg upp igen och våga inte förmultna där på marken.
Kylan biter tag i mina spruckna händer. Vinden är stark och kall, men det är ju därför man gosar in sig i stora halsdukar. När vi kommer hem värmer hans mjuka päls mina kalla händer och det kryddiga téet mitt inre. Blåsten drar i äppelträden där ute. Här inne är det varmt och tyst. Han smälter in i fårskinnet på golvet. Och jag smälter in i de gula löven, den gråa himlen, de varma smakerna av kardemumma och kanel. Hösten talar mitt språk. Jag älskar varenda litet hörn av den här tiden på året.
Hej oktober, hej gula löv och mulna skyar. Nu lämnar vi september bakom oss med en återblick på ett urval av instagramflödet. Vilken månad det har varit!
Sommaren gjorde en sista ansats för att hålla sig kvar. Zak var tacksam för det
Jag har fotat min mat nästan hela tiden, för att det kan se så fint ut. Också blir det ännu godare när man lagt upp det fotogeniskt
Hälsat på hos Olivia och Bollis, alltid lika komiskt glada/sura
En dag satte jag mig på mysigaste kaféet Yerba, tog mig en latte macchiato och jobbade. Kaféer är de bästa pluggställena. Fördjupade konversationer i stället för ungdomsbabbel (mentalt är jag en tant ibland), också finns det något prestigefyllt och mystiskt i att sitta där och knappa på sin dator. Förresten, Yerbas toalett är bland det finaste som finns, just saying
Så kom valet och min dag var fullspäckad med valsdelsvolontärande och valvaka på kvällen. Ja, ni vet ju hur det slutade. Inte helt som en hade önskat såklart - men kommunalt blev det framgång i flera områden. Och jag hade en jättefin dag!
Har sett ut lite såhär, brun brun och mera brun
Och en dag åkte bolltröjan på
Förra torsdagen var jag och Jacob i Göteborg och hade det mycket mysigt! Vi fikade på Café Berlin och åt sushi, bland annat.
Dagen efter klippte jag mig äntligen! Himla nöjd blev jag, det är så skönt med kort hår
Förra heögen åkte vi ner till Skåne för att gå på Äppelmarknaden i Kivik. Äpplen är inget vi har brist på nu kan man ju säga!
Jag och mamma plockade kolossalt mycket kantareller. Ock kolla vad stor den här är!
Som finnemang avslutning på det hela; Bokmässan och ett möte med Elsa Billgren. Jag ska sluta tjata om det nu. Kanske. På ett lite tag i alla fall.
Tack och hej september! Du var verkligen... full av överaskningar. En riktig berg och dalbana, händelsemässigt, vädermässigt och känslomässigt. Det var bra att det var så. Men nu behöves en lugn och fin höstmånad med mycket moln och tédrickande.
Oavsett vad man tycker om det, äppelmarknaden är lite av en tradition för oss. Varje år åker vi ner till Skåne för att drunkna i äpplen i mysiga lilla Kivik. Den här gången blev det en minst sagt kort visit; ankomst på fredagskvällen och hemfärd på söndagsmorgonen för att hinna gå på bokmässan. Men vi gjorde det vi skulle. Beskådade en suddig äppeltavla, åt äppelklubbor, köpte äppelmunkar och avstod från äpplesenap eftersom marmeladerna svämmar över i köksskåpen. Jag gick nästan in i Gudrun Schyman och hann knappt reagera, men bara att se henne gjorde mig glad.
Ett snabbt stopp på Haväng där vinden härjade i en dragkamp med mitt hår. Hem till rökt makrill, potatissallad och rågbröd. Efter matkoma ropade en orörd skog efter uppmärksamhet. Mamma och jag gick dit helt ovetande om den guldgruva vi skulle möta. En överfull plastpåse kantareller blev resultatet efter en timmes ivrigt plockande. Knallgula, härliga och några så stora att jag inte trodde mina ögon. Som om inte det var nog passerade vi de mest förtjusande kor en skådat, ett kärlekspar som stod med mularna tryckta mot varandra.
Efter tid för bokläsning och tupplurer åt vi dagens fångst, smörstekta på bröd som en bör. Ännu en matkoma på det och tunga, trötta steg mot sömnen. Det var den berättelsen.
Brun - och svart randig topp från Monki, ögon från mamma, näsa från pappa. Hår som jag länge har antagit vara mitt eget, men det tenderar att ha sitt egna lilla liv. Tankegångar, mina egna och osammanhängande
Så här kan en lördag se ut när man måste stressa ner och ta det lugnt
9.30 Jag äter min frukost på balkongen. Gröt med äpplen, kanel och björnbär. Dimman ligger som ett duntäcke över hustaken. Tystnaden går nästan att ta på, förutom när den avbryts av pappas klampande steg på träplankorna och ljudet av en rullskidåkare som susar förbi
10.45 Återigen befinner jag mig på balkongen, nu med en mjuk filt och bok i hand. Solen bryter sig loss från dimmolnen, som rör sig ut mot kusten. Strålarna värmer min nacke
11.50 Denna dagen borde bli något av en städdag, tänker jag. Särskilt mitt rum skriker efter räddning. Jag slår på ett radioprogram och börjar med garderobsrensning. Den här gula klänningen används aldrig men den är så fin att jag inte har mage att skiljas från den
12.45 Magen kurrar. Här har vi tre underbara grönsaker, nu gör vi något gott av dem
13.30 Lunch; bulgur med stekta grönsaker, bönor och fetaost. Mästerligt
14:30 Dammsugaren åker fram...
16.30 I väntan på bättre tider bläddrar jag lite i urtjusiga Elsas (om en vecka ses vi på bokmässan, iiih!!) lika urtjusiga bok. Jag skulle inte vilja påstå att jag omedelbums vill flytta hemifrån när jag blir arton, men lite längtar jag efter ett eget litet krypin som jag kan inreda, helt själv
17.30 Kvällen är galet vacker på Saxenhovs böljande klippor. Mamma och jag lutar oss mot en klippvägg, låter solen värma med sin sista sommarvärme och vi bara finns. Vi och de hundratals gässen. Innan värmen till slut sviker kommer pappa paddlandes och vi dricker kaffe, alla tre. Kaffe och den godaste kaffechokladen. Möjligtvis blir det den sista kvällen på en klippa i sommarsol med kaffechoklad på ett väldigt långt tag.
Resterande timmar orkade jag inte vara särskilt intressant och ting ville inte vara fotogeniska längre, så där har vi det!
Lite sorgligt är det att vända blad och välkomna september, hösten. Men hösten är ändå rätt efterlängtad. Och sommaren kanske inte bara är ett minne blott ännu, i helgen ska det tydligen bli varmt igen.
Den här månaden har jag instagrammat något väldigt, för att det är så kul. Detta är augusti, genom mitt instagram flöde
Vardagen och sommarjobbet slukade mig och jag spelade alfapet
En dag åt jag megagod lunch på En Deli Haga
En annan fikades det på Yerba med mamma
Way Out West! Tre dagar av ren och skär lycka, så himla underbart. Vi såg tokigt många bra konserter, åt god mat, njöt av livet, hade det toppenfint
Saknar...
Ekologiska rödbetor, och en middag med dem i ugnsrostad form tillsammans med en bulgursallad
En lördag var det kulturkalas i Göteborg, jag och den här filuren köpte sushi och satte oss på Götaplatsen för att lyssna på Mark Levengood presentera en muminsymfoni. Kan det bli mysigare?
En annan dag, första skoldagen faktiskt, var jag och mamma i Göteborg och då blev det sushi igen. Det tackar man ju aldrig nej till!
Har haft den här frisyren, men det vet ni ju redan vid det här laget
En söndag med hundpromenad i skogen och kaffe med raw bollar (hemmagjorda!)
Detta var förra veckan, när solen plötsligt tittade fram och värmde hela själen. Gick en promenad, utan jacka, och njöt
I lördags irrade jag och Jacob runt i Göteborg. Köpte det senaste numret av den ljuvliga tidningen Vego, älskar den
Kvällen spenderades hos det fantastiska värdparet Olivia och Bollis! Vi såg på serier och valfilmer, bestämde att vi måste se på disneyfilmer för att analysera och diskutera dem med genusglasögonen på. Det fick bli en festlig avslutning på mitt augusti-instagrammande
Och vad gör jag nu för att omfamna september? Tja, har slösat bort hela kvällen på att sitta här framför datorn. Nu börjar det bli sent och veckan ser smått proppad ut. På ett rätt bra sätt. Jag längtar efter det där höstrusket, då regnet piskar mot fönstrerna och kaffe smakar gott. Hösten är välkommen, antar jag.
Hannah heter jag. Jag har stilen hos ett mumintroll och temperamentet hos en mymla, rätt ofta ser jag sur ut men det är jag inte nödvändigtvis. Att spela musik och skriva är det bästa jag vet. Är stormförtjust i mopsar, randiga kläder och litteratur. Mitt hjärta slår för feminismen
Pinterest: bullehunden