Höst, höst, höst
Kategori: foto
En lövtäckt grusgång. Han, som alltid protesterande drar sig kvar vid varje sten, drar omedelbart iväg med mig för att känna löven flyga kring hans tassar. Pälsen må vara vit som snö, men hösten vill han hålla kvar i så länge det går. Precis som jag. Löv, ni hör hemma på träden, flyg upp igen och våga inte förmultna där på marken.Kylan biter tag i mina spruckna händer. Vinden är stark och kall, men det är ju därför man gosar in sig i stora halsdukar. När vi kommer hem värmer hans mjuka päls mina kalla händer och det kryddiga téet mitt inre. Blåsten drar i äppelträden där ute. Här inne är det varmt och tyst. Han smälter in i fårskinnet på golvet. Och jag smälter in i de gula löven, den gråa himlen, de varma smakerna av kardemumma och kanel. Hösten talar mitt språk. Jag älskar varenda litet hörn av den här tiden på året.
