Way Out West, lördag
Kategori: musik
Poff, så var sista festivaldagen nådd. Det gick så himla fort, man kände sig lite vemodig
Vi var på plats hyfsat tidigt (klockan två). Rätt glest på första konserten, som var någon slagverksensemble jag ej minns namnet på. De hade en helt galen dansare
När den här bilden togs var klockan kanske redan fem och vi tog skydd under ett träd för att fly regnet. Innan dess såg vi Linda Pira - Ladies First. Det var så fruktansvärt bra, men... det regnade något fruktansvärt under HELA konserten. Så jag tog inga bilder. Synd, för vi stod längst fram, så det hade kunnat bli bra. Men ni får helt enkelt lita på att det var asfränt. Massa girlpower
Annie ville jättegärna se Elliphant. Inte för att vi såg särskilt mycket. Linnétältet var knökat, antagligen berodde det lite på spöregnet utanför. Det var för en gångs skull mysigt med värmen
Efter en (alldeles för kort) dos av Neutral Milk Hotel blev klockan sju och det var dags för fantastiska Jenny Wilson!
Det var makalöst bra. Hon hade en sådan energi på scen. Särskilt under "The Future" nästan exploderade hela tältet kändes det som, alla bara hoppade som dårar. Trots att det var inte alls var en så pass stor publik som man skulle kunna tänka sig
Antagligen berodde det på att Veronica Maggio spelade samtidigt. Kanske borde man sett det, men jag är glad att vi valde Jenny Wilson i stället. Också hann vi höra en del av Maggio också
Publiken sträckte sig ända hit. Och regnet var som bortblåst! Fast det var kallt ute. Jag blev tvungen att köpa en tröja på Weekday för att inte frysa sönder. Den var fin, men kanske två storlekar för stor, eftersom det var den enda som fanns kvar... så jag såg lite konstig ut hela kvällen (ni behöver ej se det), men vad gör det! Värmde gjorde den bra
Vi åt middagen lyssnandes på resten av konserten. Risottobollar, mums!
Sen minns jag inte vad vi hittade på... chillade lite innan Robyn & Röyksopp konserten. Annie köpte churros med
choklad
Peppade på sista konserten!!
Vilken final. Vädret var kallt, men ljusshowen och musiken värmde kan man säga. Så häftigt. Och Robyn var helt otrolig. Tyvärr var vi tvugna att gå tidigare, eftersom vi inte ville komma hem klockan två på natten (eller ännu senare). Det kändes lite halvtrist, men samtidigt nödvändigt. Men i alla fall fick vi vara med på Dancin on my own, och det var ju det viktigaste. Magiskt
Hejdå festivalen! Du var helt fantastisk, vilka fina dagar det var. Vi ses nästa år!
