Två om hjältinnor i en stilla tillvaro
Kategori: böcker
Albertine Sarrazin - "Astragal"
Astragal är på ett sätt en inte särskilt händelserik bok. Samtidigt lämnar den mig med omtumlande känslor när jag bitit mig fast in i sista sidan. Jag vill inte släppa taget om Albertine Sarrazins hand. Inget att orora sig för - hon håller den övertygande kvar.
Jag vill forstätta springa i Annes fotspår lite till, lite till i hennes jakt på frihet i 60-talets Paris efter att hon flytt fängelsets murar. Med ett brutet språngben tas Anne på en resa med många möten. Hon drivs genom allt av kärleken till sin räddare, Julien.
Jag älskar att befinna mig i en rastlös, lysten tillvaro tillsammans med Anne, med Albertines vilt poetiska språk som ett ledande ljus. Anne är vilsen, men självsäker. Det sårar mig hur hon blir utnyttjad av de hon möter. Men samtidigt finns hos henne alltigenom en kontroll över sig själv och situationen - en kontroll som kvinnor sällan tillåts ha. Det gör att jag inte vill släppa Astragal på ett långt tag.
Betyg: 4,5/5
François Sagan - "Bonjour Tristesse"
Cécile. Jag har fått ännu en karaktär att ta till hjärtat, ni vet så där som endast litterära karaktärer kan få en att känna. Hjältinnor som blir till hjälp hela livet. Cécile är som en 50-talets Emma Woodhouse på Franska Rivieran, där hon är på en lång, lat semester med sin pappa och hans partner Elsa. När en tidigare bekant, Anne, plötsligt gör dem sällskap i villan tvingas Cécile disciplinera sig - något hon inte uppskattar. Mellan de två uppstår en konflikt om faderns uppmärksamhet och Cécile tar till sin klurighet för att bli av med Anne. Men precis som för Emma i sitt giftermålsplanerande går det aldrig riktigt som man tänkt sig.
Vid sidan om dessa tysta konflikter pågår också en bekantskap av adrenalinfylld kärlek mellan Cécile och unge Cyril, som beskrivs med starka känslor. Precis som min andra hjältinna Ann i nyligen nämnda Astragal är Cécile fritänkande och självsäker. Lika uppfriskande sker kärlek och begär på hennes villkor, den låter sig inte styras av någon annan. Det är det som gör henne till en inspiration och får mig att tycka om henne så mycket. Visst är inte alla beslut lika bra, men hon går sin egen väg.
Bonjour Tristesse är lik sin titel på vissa sätt. Den är stilla och skildrar tristess. Men samtidigt sker intriger som gör det stillsamma sprakande intensivt. Jag tycker att det ibland går lite fort fram, ibland blir man lite överväldigad av det som plötsligt händer. Annars är det en bok som får mig att skratta, sympatisera, säga emot och de sprudlande känslorna skildras med fingerkänsla och träffsäkerhet. François Sagan skriver helt underbart drömmigt.
François och Cécile, båda två är nya hjältinnor.
Betyg: 3,5/5
