Svindlande Höjder
Kategori: böcker
Jag har sett filmatiseringen av den här boken för flera år sedan, men som tur är minns jag den inte alls, förutom att jag tyckte det var en sorglig kärlekshistoria. Vilket inte riktigt berättar hela sanningen.
Wuthering Heights, eller Svindlande Höjder som den heter på svenska, är klassad som en kärleksroman och förpassas till oss romantiknördar som älskar Jane Austen och dramatiska romanser från 1800-talet. Alla romaner som handlar om kvinnlig romantik har en tendens att knökas ihop i samma kategori. Det tycks vara det enda folk tror de handlar om - att det skulle vara ett simpelt ämne och att alla böcker som handlar om det är likadana. Men jag har svårt för att likna Austen’s drömromanser med Svindlande Höjder – de är verkligen helt olika varandra.
Emily Brontë utforskar kärlekens mörka sidor och det beroende den kan skapa. Kortfattad handling: Heathcliff kommer till familjen Earnshaw som liten och uppfostras med de övriga barnen. Han blir dock inte väl behandlad, mycket på grund av att han är rasifierad. Han blir utfryst och misshandlad av nästan alla förutom dottern i familjen, Catherine. De två får ett starkt förhållande till varandra, men deras kärlek hindras av deras olika ställningar. Detta leder till att Catherine tar en annan väg i livet, vilket Heathcliff inte kan acceptera. Han vill ha henne och inleder en lång, grym hämnd mot de som tagit henne ifrån honom.
Det var en oväntad upplevelse att läsa den här otäcka historien eftersom det var ett så nytt sätt att porträttera kärlek på. Först känner en sympati för Heathcliff efter det hemska han utstått. Den sympatin upphör rätt snart när hans, och andra mäns, kärlek övergår till ett patriarkalt behov av äganderätt. Det är något som alltid funnits på den tiden boken är skriven, men oftast inte blottats på samma äkta, våldsamma vis.
Nej, Svindlande Höjder borde inte klassas bara som en sorglig kärlekshistoria, utan även som en unik porträttering av våldsamma känslor och förtryck. Boken borde inte ha lägre status bara för att den handlar om kvinnors känslor, vilket många romantiska böcker har. De ses som töntiga och lyfts inte till skyarna lika högt som de om (oftast) män.
Svindlande Höjder var fantastiskt bra skriven och beskriver känslor på ett helt unikt sätt. Den är ett riktigt mästerverk och inte någon ”töntig” snyfthistoria för mesar. Det samma gäller Stolthet och Fördom, Jane Eyre och andra böcker från 1800-talet som handlar om kvinnors känslor. De är inte töntiga för att de handlar om kvinnors kärlek, utan har så mycket att komma med. Dessa böcker är inte bara dagdrömmar om vackra romanser, utan de kommer med starka åsikter, skicklighet, utmärkta karaktärsskildringar och spänning. Något för alla alltså och verkligen inte något som är fjantigt.
(Betyg för boken? 5/5, absolut!)
