bullehund.blogg.se

Liv efter liv var en stor roman Den boken behandlade ett helt livsöde om och om igen; hur livet kan te sig annorlunda vid minsta lilla förändring. Då handlade det om Ursula Todd, en mycket jordnära och personlig karaktär. En gud i spillror är inte direkt en uppföljare, men de hör ihop och rör sig i samma världar. Trots det är de väldigt olika varandra. Något de har gemensamt är dock storheten - och den här boken är till och med större än bara stor.

Det är Ursulas lillebror, Teddy Todd (vilket namn!), som står i fokus. Från hans nyfikna steg som liten på 30-talet till de sista andetagen 2012. När Teddy introducerades från Ursulas perspektiv framställdes han som en otroligt älskvärd person. Det stämmer att han är vänlig och omtänksam, men nu får vi även se hans mörka sidor samt de många jobbiga dilemman han tvingas möta genom sitt liv – ett liv som är långt ifrån enkelt. Det som påverkar honom mest är det hemska andra världskriget som han deltar i som pilot och minnen från den tiden hänger kvar hos honom hela livet. När man läser om vad han får vara med om där förstår man varför.

Något som särskiljer En gud i spillror är sättet Atkinson skiftar febrilt mellan olika tidsramar. Ena stunden befinner man sig i vad som är nutid, för att i nästa stycke hamna i framtid och sedan, tillbaka till nutid. Detta hoppande är för det mesta väldigt lyckat och gör det intressant och varierande att läsa. Dessutom skapar det en känslomässig effekt när man ges små glimtar av framtiden eller lummiga ögonblick av minnen från ett hemskt förflutet. Tyvärr blir det ibland svårt att hänga med. Notera dock att förvirring inte uppstår allt för ofta. Det fungerar överlag oväntat bra.

Förutom Teddys nagelbitande öde som krigspilot får vi läsa om livet efter det. Om att slå sig ner med frun Nancy, få barn och sedan barnbarn. Vi får också följa dessa karaktärer i deras liv vilket ger en nyanserad bild och en stark skildring av en stor, vacklande familjerelation. Teddys dotter, Viola, är en vad som kan beskrivas som mycket felbar förälder till sina egna barn. Till stor del är hon en karaktär som, tillsammans med sin man Dominic, skapar stor frustration på grund av hur hon behandlar sina barn. Men Violas oförskämda personlighet kan man dock delvis få förståelse när man ser till hennes barndom som för henne inte heller var särskilt enkel på grund av en hemsk händelse. Det är kanske det ödet som drabbar mig mest.

Sammanfattningsvis är En gud i spillror långt ifrån en platt roman. Det centrala temat skulle jag påstå är liv och död; hur varje människoöde påverkar alla omkring. Boken cirklar kring Teddys öde, men behandlar på vägen även hans näras liv och vad de gör med honom. Detta breda perspektiv som ständigt bygger upp gör att känslorna inom mig sväller under bokens gång. När jag kommer till slutet är jag på gränsen till tårar tack vare att det sättet som Atkinson lyckats formulera livet på är något som är otroligt mäktigt.