En revolution, att urskilja vad som är vi
Kategori: böcker
Laurie Penny - "Sex, lögner & revolution"
Vi är många som bär på en frustration inom oss. En ilska som vi inte vågar släppa ut i rädsla för hur andra ska reagera. Släpper vi ut ilskan blir vi tillsagda att tona ner det, att det är avskräckande. Vi ska vara lugna och sansade, även fast det vi upplever är fullständigt oacceptabelt.
Laurie Penny vet precis hur det är att bära den groende känslan. Hon känner också en hel generations frustration och hon vågar ta ut den. Det sker något medryckande när hon tar de hemlighållna orden från våra tungspetsar; jag fyller min bok med hundöron.
Något som drabbar mig särskilt är Pennys erfarenheter från en lång period av svåra ätstörningar. Det är på ett sätt upplyftande att för en gångs skull läsa om ätstörningar ur ett perspektiv från en som faktiskt är drabbad, inte någon förvrängd karaktär regisserad av någon med bilden av alla kvinnor som utseendefixerade idioter. Verkligheten är mycket mer skrämmande. Penny själv skildrar utdrag ur en tid då hon var inlagd på sjukhus eftersom sjukdomen gått så långt. Hon berättar om behovet av att ha kontroll och vad det är som verkligen skapar ätstörningar – inte egoism utan snarare raka motsatsen, den starka viljan att göra rätt.
Sjukhusvistelsen målas upp med mardömsliknande vibbar av unga människor som lider av samhällets orimliga krav. Att se vilka hemska tankar en ätstörning skapar hos människor ger en viktig bild av hur totalt oacceptabla och fruktansvärda ätstörningar är. Samtidigt tänker jag att själva sjukhusbehandlingen inte borde framställas så negativt. Nu vet jag inte hur behandlingen ser ut där Penny blev behandlad (kanske var hon utsatt för en dålig behandling), men vårdpersonalen borde inte bli uppmålade som bovarna i dramat. Självklart måste det vara svårt och fruktansvärt jobbigt för den som är inlagd att bli tvångsmatad med tanke på de manipulativa tankar som rör sig i huvudet, men det som talar för att det är jobbigt är ätstörningen och inte personen själv.
Det är viktigt att skilja på person och ätstörning. En person är inte ätstörd, en ätstörning är något som kommer utifrån och får en att tänka saker som inte stämmer. Det är inte hjärnan som talar de negativa tankar, det är en manipulation från samhället. Man kan ha en ätstörning, men man är den inte.
Säkerligen tänker Penny på samma sätt som jag, men jag vill bara förtydliga vikten av att tillåta sig bli behandlad för ätstörningar då jag tyckte att boken på ett sätt gav en negativ bild. Det är viktigt att lära sig skilja på vad det är du tänker och vad det är ätstörningen tänker åt dig. Ätstörningen vill inte bli behandlad, men du vill må bra. För att se det, och många andra samhällskonstruktioner som fungerar på liknande vis tydligare är Sex, lögner & revolution ett utmärkt verktyg. Den bidrar med många viktiga poänger och ögonöppnare till alla som är trötta på manipulativa normer och regler. Penny kritiserar det som många är överensstämmande är trötta på, men hon vågar också försvara sådant som feminister ofta inte anses få tänka. Det är en befriande käftsmäll mot patriarkatet.
