Kräver fokus, har inget fokus
Kategori: böcker
Simone de Beauvoir - "En familjeflickas memoarer"
Det har tagit mig ganska lång tid att läsa den här boken. Jag måste erkänna att jag inte heller varit hundra procent med när jag läst. Ni vet när tankarna svävar iväg bara efter några rader. Det betyder inte att En familjeflickas memoarer är ointressant. Kanske är det främst en bok som kräver fokus, ett fokus som jag för tillfället inte har. Jag är stressad av allt det galna som kommer med att ta studenten. Men, kanske är det ändå på något underligt sätt just under den här perioden som man behöver läsa den här boken som allra mest.
Simone de Beauvoir är en av de viktigaste författarna inom modern litteratur. Framför allt för feminismen är hennes verk ovärderliga. En familjeflickas memoarer är den första delen av hennes memoarer och skildrar ungdomen i 20-talets Paris; från det att hon var litet barn till att hon korsar gränsen mellan tonåring och vuxen. Just den unga vuxna åldern är den Beauvoir lägger mest fokus på och det är jag tacksam för. För anledningen till att jag tidigare nämnde att det här är precis vad jag behöver är att hon beskriver hur det är att befinna sig i samma skrämmande skarv som jag befinner mig i. Beauvoirs ungdomliga jag bär på en inre storm av känslor och drömmar som drar i henne; längtan och begär som hon måste få utlopp för. Hur? Var ska man ta vägen, vad är rätt och fel? Hon har inga säkra svar men hon har ett driv som vet var det vill. Det som smärtar är att det drivet måste ta sig över ständiga hinder.
Det här är en berättelse om en kvinna på 20-talet. En kvinna med drömmar utöver det vanliga. Eller, drömmarna är väl inte de som är ovanliga. De döljer sig inom de flesta, innerst inne. Det ovanliga är att erkänna dem och att leva ut dem. Simone vill bli författare och utbilda sig, hon vill ha en karriär. Hon drömmer inte alls om det hustruliv som andra ser framför sig som det enda rätta för någon av hennes kön.
Frågan om könsskillnader är något som Simone de Beauvoir flikar in på flera gånger. Rent naturligt eftersom det framför allt är hennes kön som hindrar henne att göra det hon vill, men också för att hon dokumenterar det som händer runt omkring henne. Det blir tydligt vad det var som väckte hennes feministiska engagemang och vilka strukturer det var som rådde på den tiden boken utspelar sig. I det här fallet är hon ofta en tyst observatör till andras diskussioner, men vi får vara med om hur hon tar in det som händer och vad det gör med henne. Det är inte ett feministiskt uppvaknande utan snarare början på något stort (ni vet vad). Det är mäktigt och inspirerande.
Jag vet inte hur jag ska kunna formulera mig rätt när jag rekommenderar En familjeflickas memoarer till er. Jag vill vända mig till dig som liksom jag känner sig så där vilsen och vill bryta sig fri från en era. Samtidigt gör den förvirringen att boken inte alltid får det fokus den förtjänar av mig som läsare. Men, vad tusan. Försök att släppa paniken inför framtiden och läs även om det är svårt att fokusera. Det kommer lyfta er.
(Förresten, om ni känner att ni går igenom en kris kan jag också rekommendera boken Kris av Karin Boye. Jag har skrivit om den här)
