Om en bal
Kategori: händelser
Studenten närmar sig med stormsteg och igår var jag på studentbal. Det har varit mycket om och men kring det hela för min del; jag har varit rätt skeptisk. Enligt mig är det hela mest ett stort jippo. Men, tänkte jag, kanske ångrar jag mig om jag inte går så varför inte, det händer ju bara en gång i livet. Studentbalen.
Hur var det då? Jo då, till stor del ett jippo. Alla ska vara så otroligt fina - det får man såklart vara om man vill, men det är i princip bara det det handlar om. I timmar ska man stå ute och frysa (det var mulet och mindre än tio grader) för att alla ska ta kort och posera, folk anländer i limousin och sportbilar för att göra en imponerande entré. Det är rätt extremt.
Annars var det en rolig kväll ändå med middag och dans. Jag saknar dock vals, en liten stråkkvartett och att alla samlas kring ett piano för att gladeligen lyssna på duetter av kära par. Förlåt, jag tycker om Austen-universumet lite för mycket.
Vad hade jag på mig då? Inte typiskt balklädsel, men jag kände mig positivt retro. Klänningen köpte jag second hand, vilket jag är mycket nöjd med; en vit spetsklänning med härlig volym. I stället för klackskor körde jag på röda träskor. Det kändes bra.
-
Nå, vad ska jag säga, balen är som den är. Den var i alla fall bättre än vad jag trodde den skulle vara och det kändes något vemodigt att lämna den, även om mina stackars öron skrek om nåd. Idag är jag trött och snart, snart ska jag äntligen få se på Eurovision. Jag vet faktiskt ingenting om resultatet än och det ska förbli en hemlighet tills jag sett programmet. Så därför säger jag tack och adjö internet på ett tag!
