Svindlande och läskigt
Kategori: ord & tankar
Jag är knappast ensam om att just nu vilja krypa ihop i ett hörn och storböla. Att det kunde gå så himla fel. Lyckorus övergick till ren ihålighet. Skam, ilska och en djupt gnagande rädsla som inbefinner sig.
Det är svårt att förstå att ett rasistiskt parti kan bli Sveriges största. Och det är svårt att säga det, men ja, nu är det helt enkelt så. Landet har talat och det jag får ut av det är att vi har ett ansvar att vända på det här. Fortsätta bojkotta SD, vända ryggar och demonstrera. Men vi måste även prata mer om rasism. Informera. Tala med varandra, tala med röstare som kanske inte vet vad det är de gör, som kan ändra uppfattning. Sluta aldrig ta kampen mot rasismen.
F! kom inte in igår och jag är djupt besviken. Det kan jag inte förneka. Jag vill skrika, sparkas och gråta. Men så tänker jag på alla människor som visat sitt stöd. Den där önskan om jämställdhet och förändring som faktiskt finns hos så himla fler än vad valet visat. Önskan finns kvar och vi får inte släppa den. Det blev ingen riksdag i år, men flera kommuner, bland annat stora som Stockholm och Göteborg. F! kommer få stöd i nästa val och möjlighet att ta ännu mer plats för att göra 2018 historiskt.
Det feministiska genombrottet har bara börjat. Vi måste fortsätta kämpa oavsett vad, för det finns så mycket vi kan göra utanför riksdagen. Sluta aldrig ta plats.
Vi har mycket att göra, och jag tror på att vi kan bekämpa rasismen. Men just nu lägger vi beslag på varje hörn, kryper ihop och sörjer. Sedan kommer vi tillbaka, starkare än någonsin. Ut med rasisterna in med feministerna, vänner
