Sommaren gnäller
Kategori: ord & tankar
Är jag den enda som är skev;
Har längtat efter värmen. Klagat och klagat dessa kyliga dagar.
Och nu är den ju här. Jag har njutit. Men, så känner jag ibland, kan inte solen gå i moln någon gång och lämna mig i fred? Solen som flinar sitt stora flin mot mig när jag inte har något high school-drama-somrigt att göra. "Ut", tjatar den på mig. "Ut med dig och var så där extremt lycklig som alla i din ålder ska vara". Fy, fy, fy för att jag inte dansar in i solnedgången eller spelar gitarr på en skärgårdsö med ett glatt gäng.
JAG KANSKE INTE VILL DET. Varför måste jag få dåligt samvete hela tiden för att mitt liv inte är ett plagiat av High School Musical 2?
I alla fall känner jag så ibland, att mycket med sommaren handlar om prestation. Man får något slags accepterande av att sola på stranden och sedan lägga upp en bild av det på instagram. Vi ska visa vårt njutande av sommaren.
Visst vill jag också göra somriga saker. Men ibland vill jag helt enkelt inte njuta av sommaren. Det sociala påtryckandet om att nej, du måste göra somriga saker för att vara något, det gnager och gör det svårt. Det är ett konstigt fenomen att förklara. Jag tror ni fattar vad jag menar ändå.
Vad jag ville säga är att den där pressen, den kan gärna ta och dra åt skogen, tack och hej.
Rage is now over.
