bullehund.blogg.se

Kulingvarning, någonting tio. Starka vindbyar, meter i sekunder. Och så vidare.

Orden säger mig ingenting. De är spridda ord som jag plockar ur luften som ett behagligt brus, för att dränka tystnaden om kvällen när golvplankorna inte längre ljuder av fotsteg i rummen intill. Sjövädersprognosen blir mitt knakande trägolv. 

 

                                                                                   Jag befinner mig aldrig ute på havet i blåst.

 

När den resonanta rösten varnar för storm vill jag utfärda min egen stormvarning. Den ligger på näst högsta steget i skalan. Men var är personalen med mätverktygen?

 

                                                                        Om inte tassandes i rummen intill där jag vill ha min                                                                                 kustbevakning.

                                                                                   Var är de då?