13/11
Kategori: ord & tankar
Pissvåta tår stramar innanför de mörkröda gympaskorna som egentligen är rosa. Utmattad och kall kämpar jag med ett flyktigt paraply. Utmattad, men samtidigt fri.
Vi åker förbi regnvattenfyllda pölar till fotbollsplaner jag aldrig satt min fot på. Aldrig att jag gör det och nu är de omöjliga att nå.
Solen bryter av.
Väl framme vid vår plats är himlen klart blå med en nyans av skymning. Barnens små vita strumpor är de som får liv i de stillade vattenpölarna.
Jag skäms för att jag fryser när det är varm november.
Löven är solbrända rötter under mina mörka gympaskor.
