Ett jag i juli
Kategori: ord & tankar
Jag tänkte skriva att det är början av juli, men det är ju snarare nära halva som redan har förbrukats. Augusti som skulle vara ett svindlande töcken långt bort kryper nu sakta närmare. Det är inte en mardröm, snarare ett nalkande uppvaknande jag inte är modig nog för.
Kanske borde jag nämna något om den gångna politikerveckan i Almedalen. Det är ju en av de saker som tagit upp mina tankar den senaste tiden, de många gånger jag satt på radion när behovet av ljud varit påträngande. När jag stått vid disken eller lagat middag. Att vara sådär mysigt nationalistisk känns urkramat. Jag blir frustrerad av när politiker kommer med halvsanningar eller rena lögner för att vända människors ilska mot ett utsatt mål. Och vem är jag i allt det här? En liten mus som tappat rösten av någon anledning jag inte vet men så är det. Jag vill ändra på det.
Annars så kan jag sitta i timmar och bara lyssna på musik och njuta av genialiska uppbyggnader. Själv får jag inte fram en ton. Eller, jag har det på tungan men något annat gör att jag inte tar tag i pennan och lägger timmar på att skriva. Även om jag har en stark längtan. Otaliga böcker stirrar otåligt på mig där de ligger i bokhyllan och väntar. Inte heller de får plats, trots längtan. Jag längtar!
Det kommer väl. Modet, läslusten, min röst i det hela. Inte just nu.
Nu kommer impulsen att göra något annat, igen.
