Oavsett vad man tycker om det, äppelmarknaden är lite av en tradition för oss. Varje år åker vi ner till Skåne för att drunkna i äpplen i mysiga lilla Kivik. Den här gången blev det en minst sagt kort visit; ankomst på fredagskvällen och hemfärd på söndagsmorgonen för att hinna gå på bokmässan. Men vi gjorde det vi skulle. Beskådade en suddig äppeltavla, åt äppelklubbor, köpte äppelmunkar och avstod från äpplesenap eftersom marmeladerna svämmar över i köksskåpen. Jag gick nästan in i Gudrun Schyman och hann knappt reagera, men bara att se henne gjorde mig glad.
Ett snabbt stopp på Haväng där vinden härjade i en dragkamp med mitt hår. Hem till rökt makrill, potatissallad och rågbröd. Efter matkoma ropade en orörd skog efter uppmärksamhet. Mamma och jag gick dit helt ovetande om den guldgruva vi skulle möta. En överfull plastpåse kantareller blev resultatet efter en timmes ivrigt plockande. Knallgula, härliga och några så stora att jag inte trodde mina ögon. Som om inte det var nog passerade vi de mest förtjusande kor en skådat, ett kärlekspar som stod med mularna tryckta mot varandra.
Efter tid för bokläsning och tupplurer åt vi dagens fångst, smörstekta på bröd som en bör. Ännu en matkoma på det och tunga, trötta steg mot sömnen. Det var den berättelsen.
Kolla! Tjoff så åkte det där långa, fina men ack ganska slitna håret av. Det blev kort, som jag länge hade en gång i tiden. Har saknat det. Och vad fint det blev, ni ser ju på mig att jag är nöjd för jag kan inte sluta ta egobilder och spegla mig själv. Bra impuls-klippning! Tjoho!
Nej, jag bryr mig inte så mycket om det egentligen. Att le på beställning brukar inte bli så bra för min del, känner att jag lika gärna kan se extra sur ut med mening. Men men. Dagen till ära har jag på mig en ny tröja från Monki som jag köpte i Göteborg igår!
Och nu, nu ska jag klippa mig! Poff! Det ryker!
Jag har faktiskt ännu inte bestämt mig hur mycket som ska bort, det blir lite på impuls. Vi får väl se sen hur det blev...
Brun - och svart randig topp från Monki, ögon från mamma, näsa från pappa. Hår som jag länge har antagit vara mitt eget, men det tenderar att ha sitt egna lilla liv. Tankegångar, mina egna och osammanhängande
- senaste avsnittet av stil i P1 som handlar om supergrymma the slits, mycket värd lyssning!!
- en krämig tomatsoppa med chèvre och rostade pinjenötter. ja tack
- tv serien ginas värld på svt flow, där hon träffar människor vars livsstil vi kanske är snabba med att döma ut som "felaktiga" eller konstiga - men här får vi se hur de faktiskt upplever det själva. superbra!
- ännu mer mat, här i form av jenny mustards underbara matlagningsvideor på youtube. så fint gjorda videor, blir inte klok på det!
- slutligen, en fin blogg; jennifer stroud som bor i edinburgh, skriver och fotar så fint om staden, livet, äventyr. hon får mig att längta något fruktansvärt efter denna fantastiska stad. jag vill befinna mig på en gammal kullerstensgata med engelska kolor i handen och säckpipor i öronen, nu.
p.s ett urval av alla fina bloggar jag läser finns i en liten spalt till höger, kan ni se den? bra. läs på!
p.s 2 jag vet inte varför jag skriver så grammatiskt okorrekt, med små bokstäver och ibland ickesammanhängande meningar. det bara blev så.
Så här kan en lördag se ut när man måste stressa ner och ta det lugnt
9.30 Jag äter min frukost på balkongen. Gröt med äpplen, kanel och björnbär. Dimman ligger som ett duntäcke över hustaken. Tystnaden går nästan att ta på, förutom när den avbryts av pappas klampande steg på träplankorna och ljudet av en rullskidåkare som susar förbi
10.45 Återigen befinner jag mig på balkongen, nu med en mjuk filt och bok i hand. Solen bryter sig loss från dimmolnen, som rör sig ut mot kusten. Strålarna värmer min nacke
11.50 Denna dagen borde bli något av en städdag, tänker jag. Särskilt mitt rum skriker efter räddning. Jag slår på ett radioprogram och börjar med garderobsrensning. Den här gula klänningen används aldrig men den är så fin att jag inte har mage att skiljas från den
12.45 Magen kurrar. Här har vi tre underbara grönsaker, nu gör vi något gott av dem
13.30 Lunch; bulgur med stekta grönsaker, bönor och fetaost. Mästerligt
14:30 Dammsugaren åker fram...
16.30 I väntan på bättre tider bläddrar jag lite i urtjusiga Elsas (om en vecka ses vi på bokmässan, iiih!!) lika urtjusiga bok. Jag skulle inte vilja påstå att jag omedelbums vill flytta hemifrån när jag blir arton, men lite längtar jag efter ett eget litet krypin som jag kan inreda, helt själv
17.30 Kvällen är galet vacker på Saxenhovs böljande klippor. Mamma och jag lutar oss mot en klippvägg, låter solen värma med sin sista sommarvärme och vi bara finns. Vi och de hundratals gässen. Innan värmen till slut sviker kommer pappa paddlandes och vi dricker kaffe, alla tre. Kaffe och den godaste kaffechokladen. Möjligtvis blir det den sista kvällen på en klippa i sommarsol med kaffechoklad på ett väldigt långt tag.
Resterande timmar orkade jag inte vara särskilt intressant och ting ville inte vara fotogeniska längre, så där har vi det!
Här sitter jag, omringad av gamla böcker och tar flumbilder i photobooth när jag borde plugga. Den här veckan har verkligen tagit kål på mig. Det har varit läxor, läxor... och lite mer läxor. Stressigt som tusan och extremt uttröttande. Nu har jag två kvar som måste bli klara tills imorgon. Måste. Orka.
Är sjukt sugen på vegetarisk köttfärssås denna afton. Tror banne mig jag ska göra det.
Jag är knappast ensam om att just nu vilja krypa ihop i ett hörn och storböla. Att det kunde gå så himla fel. Lyckorus övergick till ren ihålighet. Skam, ilska och en djupt gnagande rädsla som inbefinner sig.
Det är svårt att förstå att ett rasistiskt parti kan bli Sveriges största. Och det är svårt att säga det, men ja, nu är det helt enkelt så. Landet har talat och det jag får ut av det är att vi har ett ansvar att vända på det här. Fortsätta bojkotta SD, vända ryggar och demonstrera. Men vi måste även prata mer om rasism. Informera. Tala med varandra, tala med röstare som kanske inte vet vad det är de gör, som kan ändra uppfattning. Sluta aldrig ta kampen mot rasismen.
F! kom inte in igår och jag är djupt besviken. Det kan jag inte förneka. Jag vill skrika, sparkas och gråta. Men så tänker jag på alla människor som visat sitt stöd. Den där önskan om jämställdhet och förändring som faktiskt finns hos så himla fler än vad valet visat. Önskan finns kvar och vi får inte släppa den. Det blev ingen riksdag i år, men flera kommuner, bland annat stora som Stockholm och Göteborg. F! kommer få stöd i nästa val och möjlighet att ta ännu mer plats för att göra 2018 historiskt.
Det feministiska genombrottet har bara börjat. Vi måste fortsätta kämpa oavsett vad, för det finns så mycket vi kan göra utanför riksdagen. Sluta aldrig ta plats.
Vi har mycket att göra, och jag tror på att vi kan bekämpa rasismen. Men just nu lägger vi beslag på varje hörn, kryper ihop och sörjer. Sedan kommer vi tillbaka, starkare än någonsin. Ut med rasisterna in med feministerna, vänner
Jag vill gå på en skola där alla kan känna sig trygga i sig själva. Slippa blickar i korridorerna, en rädsla för att prata och den där klumpen i magen på söndagskvällen. Jag kräver en förbättrad sexualkunskap som inkluderar ALLA. En lärobok där alla som inte håller sig inom den heterosexuella ramen avfärdas till en egen liten textruta på max en halv sida, under rubriken ”avböjande sexualiteter”. Klassrummen ska bli en plats som alla ska våga räcka upp handen i. Inte bara de mest högljudda.
En genuspedagogisk skolgång är inget "trams". Det är det mest effektiva sättet att motverka könsnormer och könsdiskriminering. Vad är det extrema med att vilja ge barn rätten till att själva välja vilka de vill bli, hur de vill se ut och vad de ska leka med?
Jag kräver en skola fri från sexism, homofobi, rasism, transfobi och funkofobi.
På söndag hoppas jag att regeringen färgas rosa. För att ingen ska behöva gå till skolan och känna sig rädd. Ett bättre skolresultat kan inte komma förrän alla känner sig trygga i sig själva och accepteras.
Ok, hatar är väl kanske inte rätt ord. Själva innehållet är det inget fel på. Faktiskt innehåller måndagar lite av de bästa delarna av veckan. Men problemet är måndagar är helt fullproppade. Det tar det roliga ur de fina stunderna denna dag. Antar att jag får försöka göra det bästa av situationen.
När jag rensade bland mina tröjor igår (vilket inte gick särskilt bra eftersom jag är en sån person som inte kan slänga saker) fick jag syn på en tröja jag inte använt på jättelänge. Så idag blev utsstyrseln; bolltröja, byxdress och strumpbyxor. Bollar på en stickad tröja är ju ganska genialiskt
Hej hej, det är lördag, solen skiner, det är lite så här tankarna går i huvudet
Tre saker som jag stört mig på på sistone
1) De hundratals ärtsoppsburkarna på ica, ingen utan fläskkött
2) SD (big surprise) 3) När de plötsligt bara slutar visa Hell's Kitchen på tv mitt i säsongen, som jag och Jacob följt slaviskt hela sommaren av någon underlig anledning jag inte själv vet om
Tre saker som gjort mig lycklig på sistone 1) Om opinionsmätningarna stämmer kommer F! in i riksdagen, framtiden ser ljus ut 2) Say Lou Lou 3) En ny helvegetarisk kokbok som ligger där uppe på bordet och ropar mitt namn
Tre saker jag längtar efter, nu och på sistone 1) Salta sillar (snart, mycket snart, kommer jag) 2) Bokmässan och alla fina som kommer dit 3) Varma, stickade hösttröjor i senapsgult och rostrött. Och Olivias varma ullscarf som är beroendeframkallande mjuk
Ja, det var jag som sa att det var höst nu. Men nej, sommaren hade några sista andetag att ta. Plötsligt blev det tjugo grader och högre här, strumbyxorna ryker, solen skiner. Jag välkommnar hösten med öppna armar, men en sista dos sommar satt tysligen inte så fel heller. Bara liiiite till!
Visserligen var jag hemma från skolan idag, men när det är så här fint väder måste man ju vara utomhus. Så jag följde med mamma till Saxenhov
Det var i princip folktomt. Vi hade med oss kaffe, bullar och svenska päron, så vi slog läger på en klippa i solen
Och mamma badade! Enligt henne var det skönt i vattnet, jag tror inte jag hade hållit med (gav mig inte ens på att doppa fötterna)
Så, där var vi ett litet tag. Ett utomordentligt sätt att spendera en sommardag i september på
Lite sorgligt är det att vända blad och välkomna september, hösten. Men hösten är ändå rätt efterlängtad. Och sommaren kanske inte bara är ett minne blott ännu, i helgen ska det tydligen bli varmt igen.
Den här månaden har jag instagrammat något väldigt, för att det är så kul. Detta är augusti, genom mitt instagram flöde
Vardagen och sommarjobbet slukade mig och jag spelade alfapet
En dag åt jag megagod lunch på En Deli Haga
En annan fikades det på Yerba med mamma
Way Out West! Tre dagar av ren och skär lycka, så himla underbart. Vi såg tokigt många bra konserter, åt god mat, njöt av livet, hade det toppenfint
Saknar...
Ekologiska rödbetor, och en middag med dem i ugnsrostad form tillsammans med en bulgursallad
En lördag var det kulturkalas i Göteborg, jag och den här filuren köpte sushi och satte oss på Götaplatsen för att lyssna på Mark Levengood presentera en muminsymfoni. Kan det bli mysigare?
En annan dag, första skoldagen faktiskt, var jag och mamma i Göteborg och då blev det sushi igen. Det tackar man ju aldrig nej till!
Har haft den här frisyren, men det vet ni ju redan vid det här laget
En söndag med hundpromenad i skogen och kaffe med raw bollar (hemmagjorda!)
Detta var förra veckan, när solen plötsligt tittade fram och värmde hela själen. Gick en promenad, utan jacka, och njöt
I lördags irrade jag och Jacob runt i Göteborg. Köpte det senaste numret av den ljuvliga tidningen Vego, älskar den
Kvällen spenderades hos det fantastiska värdparet Olivia och Bollis! Vi såg på serier och valfilmer, bestämde att vi måste se på disneyfilmer för att analysera och diskutera dem med genusglasögonen på. Det fick bli en festlig avslutning på mitt augusti-instagrammande
Och vad gör jag nu för att omfamna september? Tja, har slösat bort hela kvällen på att sitta här framför datorn. Nu börjar det bli sent och veckan ser smått proppad ut. På ett rätt bra sätt. Jag längtar efter det där höstrusket, då regnet piskar mot fönstrerna och kaffe smakar gott. Hösten är välkommen, antar jag.
Hannah heter jag. Jag har stilen hos ett mumintroll och temperamentet hos en mymla, rätt ofta ser jag sur ut men det är jag inte nödvändigtvis. Att spela musik och skriva är det bästa jag vet. Är stormförtjust i mopsar, randiga kläder och litteratur. Mitt hjärta slår för feminismen
Pinterest: bullehunden
